Red ut skillnaden mellan "fort" och sakta"

Skyltarna om att köra sakta blir fler och fler på Strandhem.
Det kan vara dags att reda ut två begrepp:
Vad är ”fort” och vad är ”sakta”?
Vid infarten sitter en rund gul-röd skylt om 30.
Den anses gällande för hela området.
Men tydligen är den övre gränsen för hög - även om ingen håller 30.

Jag har testat detta lite.
När jag rullar fram i grusgångarna står hastighetsmätaren på 15, i verkligheten är det kanske något mindre.
Jag upplever att detta är att rulla sakta.
När jag kör upp till 25 och strax över säger passagerare: Varför kör du så fort?!
Jag tycker själv det känns lite fort och osäkert.

Därför kan det behövas en ny enhetlig skylt vid infarten som anger en lägre högsta hastighet.
Gångfart, 10 km, 15 km..?
Styrelsen kan endast arbeta för att få fram rätt skylt som då blir en rekommendation. En klar maxgräns.
Det är alltid den enskilde bilföraren som är ansvarig för hur fort bilen kör och hur skyltarna efterlevs.

Lyckat med båtarna - dags ta tag i bilarnas fart

Aldrig har det varit så tomt på uppläggningsplatsen för båtarna som nu!
Kvar ligger bara två båtar i ena änden och tre i den andra.
Båtklubbens uppmaning har lyckats bra i år.
Varje år sker samma uppmaning, men nästan alla båtar brukar ändå ligga kvar.

Båtklubbens styrelse har tydligen respekt med sig bland medlemmarna.
Med samma positiva resultat kan det vara dags att ta tag i andra medlemmar - alla de som kör bil.
Förarna kör ofta för fort. Det är en uppfattning som många har.
Det är varje enskild bilförares ansvar och bedömning som gäller och här är förarna generösa.

Vid infarten sitter en rund gulröd skylt med 30.
Den gränsen är nog anpassad till Kungsljusvägen - innan gupp anlades!
I de smala grusgångarna är den gränsen för hög.
”Fortkörarna” håller kanske 25-28 km. Och det upplevs som för fort
Det räcker inte för att kunna kritisera så länge ingen kommer över 30.
Vi behöver en ny enhetlig skylt med lägre gräns för hela området!

Fartgränsen är en fråga med mera dynamit.
Skyltar är en rekommendation om vad som gäller.
Även i styrelsen finns diskussionen. Det sägs att det inte går att få någon annan skylt än 30 km.
I andra liknande områden finns flera olika skyltar; runda gulröda eller rektangulära blå, med 10, 15, 20 km. Gångfart, gupp, lekande barn finns också. Ofta är vägarna asfalterade.

Strandhem består till största delen av smala grusgångar, de flesta dubbelriktade och för smala för möten. Flera korsningar finns, bl a vid Lupinvägen.
Gångfart kan vara lämpligare - och troligen den enda skylten.
Tänk om vi har båtklubbens styrka att få igenom det…
Jag riskerar nu att få kritik för att jag tar upp frågan - igen.

Upplagt för sommarglädje!

Nu har de nya målen kommit på plats på fotbollsplanen.
De gamla, stora och rostiga, har bytts mot mindre och blanka och i storlek för handboll.
Ännu saknas näten och kanske kommer hjul så målen blir flyttbara.
Nu får vi hoppas att fotbollsglädjen kommer tillbaka! Festen i EM och Spaniens uppvisning kanske lockar fram spontanglädje för fotboll igen.
Gräsmattan ligger i alla fall inbjudande och väntar.

Även de båda flottarna på plats utanför bryggan.
Båtrännan är utmärkt med vita plastdunkar - om det nu inte är vita svanar som flyter omkring där också. Mellan plastbackarna ska båtarna glida smidigast ut i sundet. Aldrig förr har det legat så många båtar legat och guppat utanför bryggan. Några av dem får kanske känna på lite mera av sundets vatten.

Och dessutom verkar solen och värmen ha kommit!
Nu kör vi! Det kan vara sommar!

Dunbollar, båtar, potatis och stång!

Trivseln och sammanhållningen är stor på - och omkring - Strandhem!
Den här fina familjebilden fångade jag i morse vid morgondoppet.
Fyra dunbollar och en mamma.

I förra veckan sågs ett svanpar med två ungar.
I mitten av veckan var det bara en unge kvar.
Och i början av denna vecka fanns ingen unge alls!
Offer för glupska rovfåglar..?
Flera svanar gled dock omkring på båda sidor om bryggan

Men i dag guppade en liten familj vid stenpartiet precis där bryggan börjar.
Mamman (?) öppnade näbben och verkade vara på hugget för att försvara ungarna, så det gällde att smyga diskret förbi.
I vattnet vid bryggan låg fler båtar än det någonsin funnits där!
Uppmaningen att flytta dem från uppläggningsplatsen verkade ha fungerat.
Kvar vid uppläggningen ligger fem båtar i början och fem längre ner.
Kanske får de också känna på vattnet.Hos Dahlbergs på Möllevägen var det full rulle som vanligt i midsommar. Kön var lång och många från Strandhem var som alltid där också.
I lokalen fanns den härliga doften av precis nyupptagen potatis och nyplockad dill, persilja, gräslök, blomkål, lök och jordgubbar.

Lite lätta regndroppar kunde inte stoppa glada barn och deras föräldrar från att klä midsommarstången.
Grönskande och med vackra blommor låg den och väntade på att bli rest.
Nu väntar vi bara på solen också till klockan 15!

Glad midsommar!*Tillägg: Nej, det blev ingen sol!
Så här såg det ut vid dansbanan klockan 15.
Regnställ och paraplyer - men glada barn och deras föräldrar.
Barnen som sålde tomatplantor, muffins och hembakade limpor gav inte heller upp.
Ett hundratal personer glömde regndropparna och ställde upp.
För nu är det midsommar - i alla väder!

Sista kvällsdansen har gått i midsommar

Midsommar firas på Strandhem - som det alltid gjorts!
Den svenska traditionen försvinner inte i första taget.

Firandet på Strandhem är dock inget självspelande piano. Det krävs personer som ordnar med allt. De senaste åren har det varit lite problem med att få ihop entusiaster till det.
I år har en grupp yngre mammor slutit sig samman och ordnat med allt.
Av någon anledning vill de inte att jag i bloggen skriver något om vad som händer. De hänvisar till samfällighetens hemsida och anslag i posthuset.

Det går dock inte att förhindra att vi berättar om midsommarfirandet.
I år försvinner kvällsdansen. Intresset har kanske minskat med åren. Fram till åtta-nio år sedan var det dans även på midsommardagen.
Men allt det klassiska finns med: förmiddagens lövande av stången, överraskning till barnen och sen höjdpunkten klockan 15 - dansen kring stången, sång, små grodorna…

Förra året kom väldigt många utomstående till oss. Folk vällde inte till fots på Kungsljusvägen. Gräsmattan runt dansbanan blev som stor picknick.
Det är trevligt att så många kommer för att se hur fint området är. Ingen missunnar dem nog att vara med i gemenskapen i midsommar.

Förr om åren var det ännu mer kring midsommarfirandet.
Tommy Nilsson som varit med i alla år berättar:

- I början av 50-talet var det dans i dagarna fem.
Hela midsommarhelgen samt helgen efter. Barndansen var mellan 19-20 och sen började vuxendansen. Det fanns minst tre lotteristånd på gräsmattan.
- I slutet av 50-talet och början av 60-talet var det vi som då var ungdomar i Strandhems IF som ordnade festligheterna.
Då hade ängadansen och senare bryggdansen börjat arrangeras i augusti och midsommardansen varade därför i tre dagar. Lotterier och korvförsäljning med hemmalagad mos på egenskalade potatis fanns.
- Om jag minns rätt så gav det så ”stora” intäkter att huvudstyrelsen själv ville hålla i det hela.

- Arrangemanget krymptes till två dagar, men när el och därmed TV kom till Strandhem 1962 var det inte mycket folk ens på midsommardagen och så småningom blev det bara midsommarafton.
- Nu hade barndansen flyttats fram till mellan 15-16, vilket uppskattades.
- Fackeltåg ordnades klockan 23 med marsch från huvudingången ner till idrottsplatsen där bålet tändes. När detta midsommarbål upphörde minns jag inte.

Här ska vara tomt om några dagar

Sista veckan - sen ska det vara tomt vid båtplatsen!
Här ska det klippas och röjas upp. Och kanske lite till.
Båtklubben vet riktigt vad som ska hända.

Båthus, båtar upp och ner - det här till en liten båtplats.
Visst är den bilden en del av charmen.
Men på sommaren ska det vara tomt på uppläggningsplatsen.
Det här har sagts varje år - båtarna ska bort till midsommar för att det ska klippas där.
Men många av dem ligger kvar hela året runt.
De kommer aldrig i vattnet.

Det verkar som om många helt glömt bort att de har en båt.
Kommer inte båten i vattnet ska den upp på tomten eller till annan förvaringsplats.
Båtklubben har satt upp lappar om vad som gäller.
Den här veckan får vi se hur många som följt uppmaningen.

Rostiga spikar stack upp i bräderna

Vår brygga har blivit en fara!
Riktigt så allvarligt är det kanske inte.
Men var och en får kliva ut på egen risk.
En lapp som varnar har klistrats på tavlan vid bryggans början.

Jag upptäckte själv faran innan lappen kom upp.
Vid ett morgondopp trampade jag på en rostig spik som stack upp ur en bräda.
Det var inte bara en spik, såg jag.
Det var många.

Så jag tog med hammaren och bankade ner ett tjugotal rostiga spikhuvuden som stack upp i bräderna.
Därmed är inte alla faror borta.
Rostiga är alla spikar i bräderna. De flesta verkar inte utgöra en akut fara.
En säkrare metod i dag är att använda skruvar.

Bryggan ska inspekteras för att klargöra vad som behöver göras.
Till dess gäller det att se upp - eller ner! - för de som kliver ut på bryggan.