100 000 kr för att slippa gräsklippning

Titta - vad är det här värt?
Gräsklippning en timme om året - eller 100 000 kronor för att slippa det.
Platsen är båtuppläggningen.

Styrelsen har planer på att göra platsen underhållsfri. Budgeten för det är 100 000 kronor. Jord ska schaktas bort, marken hårdgöras och singel läggas på.
Båtklubben är emot. De anser det blir för dyrt för samfälligheten och inte innebär någon förbättring. Klubben vill ha det som det varit och erbjuder sig att flytta undan stockarna så att gräsklipparen kommer fram.
Vinsten med lägga på singel är att gräsklippningen på en timme om året försvinner.
Nackdelen är ett fult sår i naturen. Och kanske också att fler låter sina båtar ligga kvar hela året.

Stockar flyttade - klippt och klart

Nu, den 24 juli, är en båt kvar. Det går lite trögt att få alla i vattnet. Stockar har blivit flyttade och gräset klippt utom kring de sista som låg kvar lite länge. Kanske skulle stockarna flyttats lite längre in, men det är inte klart hur mycket som ska klippas. Med en röjklippare finjusteras det sista.

En affär mindre i Bunkeflostrand

Bunkeflostrand växer - och minskar.
I det lilla centrum har en affär till slagit igen - den kombinerade blomsteraffären och nagelvården.
Blommorna är borta och nagelvården har flyttat till en gata i Bunkeflostrand.
För något år sedan försvann konditoriet Rosa Princess.
Kvar nere i hörnet ligger frisörsalongen.
Hyrorna för lokalerna lär vara höga och kundunderlaget för lågt för någon verksamhet.
Men Ica-affären och Papa Joe´s restaurang finns kvar.
Och Q-park förstås! De lappar flitigt de kunder som vågar sig till parkeringen, men som glömt sätta upp parkeringsskivan.

Titta vad som hittas i klart vatten!

Ser man på! Vad hittas inte i vatten!
Inte bara det som göms i snö kommer fram i tö.
Sånt som göms i stormigt vatten kommer fram när det är stilla och glasklart.
Som mina försvunna glasögon.

De försvann vid morgondoppet på onsdagen. Det var frisk vind, nära storm. Glasögonen som låg på bänken var borta efter doppet. Hur det nu kunde gå till. Planket borde skyddat.
Jag letade under och kring bryggan. Inga glasögon. Anade väl att då åkt med vinden och hamnat inne i vassen.
Kollade både på torsdagen och fredagen och lördag morgon. Inga glasögon.
En koll även på lördagseftermiddagen. Vattnet var lugnt och glasklart. Gick på bryggan och spanade ner och utåt vattnet. En mamma som var där med en liten dotter undrade vad jag tittade efter.
"Är det dem", sa hon och pekade på något som låg 8-9 meter ut i vattnet.
Det var mina glasögon!
Dottern hade upptäckt dem en stund tidigare och nu gick hon ut och hämtade dem.

Eftersom det var mina enda glasögon gick jag redan på onsdagen till optikern och beställde nya. Fick ett extra par för ett litet tillägg. Men ingen garanti för att de skulle vara klara senast torsdag, inför en resa.
En annan optiker skulle försöka fixa ett par så fort det gick. De var klara redan på fredagen.
Så snart har jag fyra par som hjälp till att ha skarpa ögon på saker och ting på Strandhem...

Båtar gled i väg i stormen

 
Lugnet efter stormen.
Klart, kallt och friskt vatten.
Och båtar som glidit iväg på vattnet närmare land. Två av dem hamnade ända in i vassen. Inte så konstigt - det har stormat så in i vassen de senaste dagarna. I vassen finns kanske också ett par glasögon som tillhör mig...

"Strandhem bör uppskatta sin vaktmästare"

Egen anställd vaktmästare - eller anlita ett entreprenadföretag?
Frågan är aktuell nu när vår vaktmästare Roger slutar.
Från läsaren Rosmari har jag fått en inlägg som försvarar förhållandet att ha en egen vaktmästare.
*     *     *     * 
"Vår vaktmästare Roger slutar efter fyra år. Jag är mycket ledsen däröver och känner mig engagerad i frågan. Tycker att Roger är idealtypen för en vaktmästare på Strandhem. Han sköter så vitt jag förstår jobbet med engagemang och perfektion (bl a gatorna som ingen annan klarat), men bryr sig också om människor, byter några ord på gatan och kan få för sig att hjälpa någon gammal tant på sin lunchrast. (Han är noga med det: på min rast får jag göra vad jag vill, den är inte betald tid.)

Denna vaktmästarens sociala funktion borde vara uppskattad på ett ställe som Strandhem. Men jag tror tvärtom den givit klander från styrelsen. Att Roger har firma som gör att han på sin "fritid", mot korrekt betalning och Rot-avdrag, har kunnat erbjuda extratjänster, tycker jag är ett perfekt arrangemang. Borde rekommenderas alla sådana här ställen, om det finns några av detta slag. Det har varit livsviktigt för mig, som väl inte är den enda gamla änkan på byn, om än ett utdöende släkte här.

Så vitt jag förstår är främsta motivet för att Roger slutar att han inte kan få heltid. Men som jag uppfattar det handlar det också om att styrelsens (genom tiderna) bristande respekt för sina vaktmästare. Och för denne Rogers alldeles särskilda kompetens. Om han fått lite fria händer och lite uppskattning i stället för klankande på bagateller så tror jag att inte bara vägarna, gräsmattorna och blommorna utan också människorna på Strandhem skulle kunnat skatta sig lyckliga.

Men det där med människorna, som kan behöva en hjälpande hand, verkar för styrelsen (dess ordförande?) bara vara ett störande moment. Så som jag förstått saken. Jag vet ju egentligen bara hur Roger jobbar, utifrån den hjälp jag fått (fakturerat på hans firma), på kvällar och helger. Men jag tror att han löser problem på samma sätt och lika engagerat i sitt vaktmästarjobb. Jag skulle omedelbart anställt honom, om det handlat om ett självständigt arbete, där det krävs en mångkunnig, noggrann och uppfinningsrik person, med inställningen: "det ordnar sig". För mig personligen är det väldigt mycket som inte skulle ordnat sig utan Roger Nilssons hjälp. 

Men min mer allmänna synpunkt är att jag tycker att en styrelse för ett ställe som Strandhem bör bemöda sig både om att och i någon mån uppskatta vad deras ende (nästan) heltidsanställde gör och fråga sig: hur svarar det mot de boendes behov? Är det t ex inte ogint att vaktmästaren inte kan få låna Samfällighetens släp för att (utanför sin arbetstid) få köra bort lite skräp som vi gamla tanter utan bil, inte kan ta oss till tippen med? Är det egentligen inte vårt släp: de boendes? Är det styrelsen som äger det? Eller vi, som betalar? 

Jag tycker att det är mycket sorgligt att det på Strandhem (detta mitt lyckorike där jag - kanske nostalgiskt – tyckt att alla hjälper varandra ) händer att styrelsen kollar så att det i släpet inte ligger något som någon tant inte kunde bli av med. Småsint och ogint – och fullständig oförmåga att se och uppskatta en vaktmästarkompetens, som kanske går lite utanför ramarna på strikta regelverk."

Ska båtplatsen se ut så här?

Så här kan det bli på båtplatsen om styrelsen driver igenom tanken att göra underlaget vid uppläggningen i underhållsfritt material.
På bilden är det mörkgrå, grov singel. Ett alternativ är vit singel i mindre stenar.
Båda alternativen ger ett fult sår i naturen.
Dyrt blir det. Båtklubben har alternativ. Ett är att behålla gräsunderlaget och stockarna. När båtarna är borta rullas stockarna ihop och gräsklipparen kommer fram utan hinder.
Ett annat förslag är plintar med stockar monterade. Gräsklipparen kommer då under och finputsning kan ska med grästrimmer.

Så här ser båtuppläggningen ut i dag, 2 juli, när den egentligen ska vara tömd.

Lite vildvuxet sticker upp, några nakna jordfläckar finns och knappt synliga märken efter stockarna.

Inte alltför besvärligt att fixa till genom att  köra över med gräsklippare.
Men styrelsen vill att här ska vara singel på hela utrymmet så det blir underhållsfritt.
Detta kräver ett omfattande arbete med grävning och bortforsling av jord. Ett fult sår blir det i ett naturområde.
Det som fungerat i 70 år hänger nog med ett tag till på samma sätt. Åtminstone så länge som det finns folk som vill ha en båt.

Livbojen försvunnen - igen!

Tomt på kroken

En tom krok på planket!
Där brukar livbojen hänga.
Nu är den försvunnen igen.

Så här ska det se ut.

Det hände förra året också. Den var plötsligt borta.
En ny kom på plats, men fick inte hänga så länge på sin plats.
Trots att det inte varit en enda riktig baddag i sommar så har bojen kanske behövts vid någon räddningsinsats - eller helt enkelt blivit stulen. Troligen det sista.

De flesta båtar har nu kommit i vattnet.
En av dem håller på att kantra eller sjunka, trots att det knappt är något vattendjup där.
Det gäller den båten som hela sommaren varit ute på äventyrligheter.
Förut låg den fäst vid på tre olika ställen i bryggan.
Efter lite klagomål hamnade den vid rampen som används vid sjösättningen. Först förankrad i kättingen som finns där, sen i en stor sten bredvid.
Efter några dagar försvann båten.
Nu är den tillbaka ute på redden, kanske förankrad, men ordentligt vattenfylld.