Sista veckan - sen ska det vara tomt vid båtplatsen!
Här ska det klippas och röjas upp. Och kanske lite till.
Båtklubben vet riktigt vad som ska hända.
Båthus, båtar upp och ner - det här till en liten båtplats.
Visst är den bilden en del av charmen.
Men på sommaren ska det vara tomt på uppläggningsplatsen.
Det här har sagts varje år - båtarna ska bort till midsommar för att det ska klippas där.
Men många av dem ligger kvar hela året runt.
De kommer aldrig i vattnet.
Det verkar som om många helt glömt bort att de har en båt.
Kommer inte båten i vattnet ska den upp på tomten eller till annan förvaringsplats.
Båtklubben har satt upp lappar om vad som gäller.
Den här veckan får vi se hur många som följt uppmaningen.
Vår brygga har blivit en fara!
Riktigt så allvarligt är det kanske inte.
Men var och en får kliva ut på egen risk.
En lapp som varnar har klistrats på tavlan vid bryggans början.
Jag upptäckte själv faran innan lappen kom upp.Vid ett morgondopp trampade jag på en rostig spik som stack upp ur en bräda.
Det var inte bara en spik, såg jag.
Det var många.
Så jag tog med hammaren och bankade ner ett tjugotal rostiga spikhuvuden som stack upp i bräderna.
Därmed är inte alla faror borta.
Rostiga är alla spikar i bräderna. De flesta verkar inte utgöra en akut fara.
En säkrare metod i dag är att använda skruvar.
Bryggan ska inspekteras för att klargöra vad som behöver göras.
Till dess gäller det att se upp - eller ner! - för de som kliver ut på bryggan.
Raka spåret fram på Naffentorpsvägen igen!
Nu är ombyggnaden vid Pildammsvägen nästan klar.
Där möter nu två rondeller.
Den första är klar, men inte avfarterna. De leder troligen ut på E20.
Den andra rondellen finns strax efter vid Pildammsvägen. Ena halvan är klar, den andra påbörjas väl i veckan.
Naffentorpsvägen är snabbaste och rakaste vägen från stan och till Strandhem.
Omvänt är det också bästa vägen för de som vill till Svågertorp och handla.
Under avstängningen var skyltningen inte den bästa.
För de som kom Pildammsvägen från stan fanns ingen anvisning om att Naffentorpsvägen var avstängd. Framme vid avfarten blev det då att köra vidare några kilometer fram till rondellen och in på Borrebacksvägen.
I vår ände fanns i början bara en skylt om återvändsgränd. Ofta brukar det också finnas en skylt om att genomfarten är stängd.
Nu är det öppet igen. Framme vid Pildammsvägen pågår flera byggen av nya vägar med av- och påfarter som vi snart får vänja oss vid.
Klagshamn visade tidigt vägen för att vi har en busslinje till stan.
I dag är det kanske lite av Klagshamns fel att vi inte har buss 4 direkt till Limhamn och stan.
I lördags firades att det var 100 år sedan en busslinje startades mellan Klagshamn-Ängslätt-Limhamn.Bussen - bild ovan - kallades Romelidönan. Ett namn den fick för att den förde ett väldigt oväsen när den dundrade fram på vägarna.
Bussen hade järnhjul med en slitbana i hårdgummi.
”Bekvämligheter” ombord var träbänkar placerade på längden på flaket och tak över huvudet.På sidorna fanns gardiner att rulla ner om vädret var dåligt.
Vägarna var en blandning av grus och rester från kalkstensbrytningen.
Bönderna utmed vägen hade ansvar för att sköta sin del av vägsträckningen. Den följde till stor del där Borrebackevägen går i dag.
Rester från kalkstensbrytningen fick de gratis och valde då att lägga den på vägen.
De skarpa stenarna slet fort sönder gummit på järnhjulen. Bussen kunde därför inte rulla fram ljudlöst mellan byarna.
I lördags var det dags för jubileumsturen. Den gamla Romelidönan hade tyvärr inte överlevt.
Malmö Spårvägssällskaps buss Nr 50 (bild t h) hade plockats fram. En Volvo diesel som rullade på 50- och 60-talet. Vid omläggning till högertrafik 1967 byggdes bussen om. Förarplatsen flyttades till vänster sida och den fasta konduktörsplatsen togs bort.
1977 såldes bussen till Kockums, där den fram till 1987 fick rulla i interntrafik. I september det året skänktes den till Spårvägssällskapet.
En stark känsla av nostalgi griper när man kliver in i bussen.Klassiska skyltar: ”Samtal med föraren är förbjudet under färd” och ”Skym ej sikten för föraren genom främre dörren”.Låga stolar, runda säten, en kort rygg med en obekväm lutning bakåt.
I bakre delen är några stolar placerade på längden, platser s
om brukade upptas av sällskap som satt mitt emot varandra och pratade.
Volvon (bild t h) är lite tjurig vid starten från Vårdcentralen i Bunkeflostrand.Host och ryck.
När den kommer in på Gottorpvägen har den blivit varm och spinner på riktigt behagligt och det känns nästan bekvämare än när dagens 4:a och 6:a kör här.
Genom Vintrie by, gamla och nya delen, Bunkeflo kyrka, Naffentorpsvägen och röran vid ombyggnaden, Klagshamn, Västra Klagstorp och Kvarndala gård, Borrebackevägen, Klagshamnsvägen, förbi Strandhem och Bunkeflostrand igen…
Alla nybyggnader gör att man knappt ens kan ana grusvägarna och åkrar som fanns här en gång.
I Klagshamn byggs det på ena sidan vägen - på den andra ligger de sista åkrarna i stora fält, prydliga raka rader med upphöjningar som verkar vara gjord
e för hand och med spår emellan.
Denna nostalgitur kostade 50 kr tur och retur (bild t h). I dag ska enkelbiljetten gå på 16.80 - om man nu inte råkar på dubbelbetalning…
Klagshamn gav oss den första bussförbindelsen.
Och varför kan det då i dag vara Klagshamns fel att vi inte har buss 4 direkt till Limhamn?
Ja, ytterst få vill åka ända till Klagshamn. Därför vänder bussen i Bunkeflostrand.