Dags för en ny allé?

Ju mer jag tittar på den här gamla bilden ovan tycker jag vi behöver återskapa lite av två saker:
* En ny mindre allé.
* En skylt med 15 km. (Om vi nu inte kan få gångfart).

De sista resterna av allén togs bort någon gång i början av 80-talet.
Vägen breddades och asfalterades och det kom singel i kanterna.
Det blev nästan en rak motorväg ner mot havet.
Bilarna körde förstås för fort. Parkering skedde i kanterna.
Gupp kom för att sänka farten, skyltar och förmaningar om parkeringsförbud följde.

Lika många och stora träd kan inte återplanteras.
Men mindre, som inte lövar så mycket, och de kan sättas med större avstånd.
Kanske även några blomurnor och varför inte en och annan bänk.
Vägen får smalnas av lite, men inte mer än att två bilar kan mötas och att större transporter kommer fram.

Resultat: Vi får fram den lite lummiga paradgatan som en entré.
Bilarnas fart sänks, 15 km blir mer naturligt och det överensstämmer med vad vi bör ha i sidogångarna.
Skyltar och förmaningar brukar inte hjälpa, men vi bör ändå ha något riktmärke. Bland de nya villorna vid Per Josephsons väg finns skyltar med 10 km på de smala gatorna.

Träd och plantering kan kosta lite. För att få mer engagemang och gemenskap för idén kan vi lösa det genom ”sponsorträd”. Boende erbjuds köpa sitt träd, få en namnskylt vid det och kanske vara med vid planteringen.
En lummig entré är mer inbjudande än en motorväg.