Stopp vid Lupinvägen?

Fri sikt på Dahliavägen - men här korsar Lupinvägen

Lupinvägen skär tvärs igenom Strandhem.
Dubbelriktad och mycket folk i rörelse på väg till eller från bryggan: cyklister, barn, mammor med barnvagnar, andra gående.
Alla bilvägar åt norr korsar Lupinvägen.
Många bilister bryr sig inte om att stanna. Där finns en stor olycksrisk.

Boende vid en av korsningarna har tyckt det sett farligt ut när bilar kör rakt över Lupinvägen utan att först stanna och kolla läget.
Normalt gäller högerregeln vid sådana korsningar. Cyklister som kommer nerifrån bryggan ska alltså lämna företräde för bilar som kommer från höger. 

Frågan är om inte alla bilar bör stanna och ge företräde vid Lupinvägen.
Bara vid Blåsippevägen och Eternellvägen finns stoppskyltar.

Kanske krävs det stoppskyltar vid alla korsningar där bilar kommer. Trafikskyltar inom Strandhem är rekommendationer. Om vi följer dem anses allt fungera smidigast. Långt ifrån alla följer dem.

Sex blev kvar på land

Slitigt jobb - men i vattnet ska den!

Sex ensamma båtar kvar på uppläggningsplatsen.
De andra har kommit i vattnet.
Till midsommar ska alla båtar ska vara borta från uppläggningen, enligt båtklubbens beslut.
I fjor lyckades uppmaningen och det var tomt.
Vaktmästaren behöver komma åt för att klippa.

Lågt vattenstånd har gjort det svårt att få i båtarna. I helgen kämpade de sista med att få bort dem från uppläggningen.
Det gällde att passa på de dagar när det varit lite mer vatten.
De som ligger kvar ser lite risiga ut, men är nog fullt flytvärdiga. De behöver inte ligga på torra land.

FOTNOT: Sista datum som gäller för båtarna är 30 juni. Båtar som ligger kvar efter detta datum kommer att anmälas som hittegods, enligt styrelsen. På tisdagen var det fyra trappsteg vatten vid bryggan. Rekordhögt i sommar. Kanske de sista båtarna och flottarna kan flyta ut.

Sista midsommaren efter 71 år i följd

Midsommar, små grodorna, sill, nypotatis och snaps.
En som njutit av det på Strandhem alla år sedan 1944 är Erik Olsson.
71 år i följd!
Nja, kanske inte snaps alla åren…

Erik är troligen den som nu varit med längst på Strandhem.
Nu orkar Erik och hustrun Anna inte längre med trädgården.
Erik har också haft problem med hälsan den senaste tiden.
Det blå huset ligger ute till försäljning och spekulanter har varit och tittat.
- Det kommer att kännas, säger Anna och tar sig mot hjärtat. Men vi har bestämt oss för att sälja innan vi själva faller ihop.

En 15-årig Erik hjälper till med bygge.

Erik håller med om att den underliga känslan.
- Jag kom hit första gången 1942 när mina föräldrar köpte tomt 191 på det som då hette Fläderblomsgången, nu Forsythiavägen.
- Det var under kriget och tanken var väl att odla potatis och grönsaker till vårt hushåll, som då var rätt stort.
Erik kom till ett Strandhem i nybyggaranda. Bara tomterna ovanför Fläderblomsgången (Forsythiavägen) var då indelade. Ett fåtal hade stugor. Nedanför till havet var det strandängar.

Eriks föräldrars stuga.

På tomten mittemot spelade Erik fotboll med grannpojken Gert, som ännu bor kvar.
- Vi fick hämta vatten från pumpar som fanns på olika ställen och vi hade gemensamt dass, som låg i nuvarande Lupinlunden.
- Efter några år byggdes sommarstugan av bland annat bräder som min far fått överta från en kusin som rivit en kiosk i Beijers park.
Efterhand kom det vatten till tomterna, eget dass och senare el och telefon.

Eriks föräldrar stuga närmast, Annas bakom häcken.

Senare köpte Anna tomten intill Eriks föräldrar och på midsommarafton 1978 blev de ett par.
- Jag flyttade till Anna i stan och stugan på Strandhem.
1988 fick Strandhem kommunalt vatten och avlopp. Erik och Anna rev då Annas stuga och byggde nytt - det hus de nu säljer.
1989 gick Eriks mor bort. Erik sålde då tomt och stuga till nuvarande grannen som byggde nytt och ännu bor kvar.

Annas stuga som de rev för nybygget.

Eriks minnen från 70 midsomrar på Strandhem är många.
- Den viktigaste ingrediensen i hela mitt vuxna midsommarfirande har varit nyupptagen potatis, men visst har sillen och snapsen också suttit bra.
- Det kommer att kännas konstigt att lämna Strandhem efter 71 midsomrar i följd.
Men kanske blir det ändå inte den sista.
- Om någon bjuder ut Anna och mig till midsommaren 2015 så kommer vi och då tar vi med oss en flaska snaps, säger Erik.

Spegelblankt sund utan vindkraft

Som små vita tandpetare i ett blått hav.
På natten ett blinkande flipperspel.
Så ser vi vindkraftparken Lillgrund från vår horisont.
Men närmare växer pelarna och rotorbladen till enorma jättar.
 
I söndags ordnade Vattenfall turer ut till parken. Fem fullastade turer gick från Klagshamn.
Både barn och vuxna stod fascinerade på däck och spanade ut.
Det var min andra resa jag gjorde. Första gången var vid invigningen 2008. Då var kungen med ombord. Inte i mitt sällskap, men bara några meter ifrån… 
Det känns mäktigt att närma sig de 48 vindkraftverken som växer sig större och större. De ligger en mil från land och sett därifrån är de pyttesmå. Varje pelare är 115 meter hög till vingspetsen. Rotordiametern är 93 meter.
Är vinden under 3 m/sek står rotorbladen still. Vid 25 m/sek stängs de av för att påfrestningarna blir för stora.
Hela parken beräknas vara i drift i 20-25 år. Då har de tjänat ut och nästan alla delar kan återvinnas och hela platsen kan återställas.
Kanske har vinden också tagit slut då…
 
Det var en strålande fin dag för båtliv på sundet - men inte för vindkraft.
Sundet var spegelblankt och rotorbladen stod stilla.
Några vita båtar låg här och där i det stora blå.
Plötsligt blev det fart och svallvågor. Räddningstjänsten är på väg ut. En lite större båt och en ensam man på vattenskoter kryssar flera varv runt vår båt. Kanske var det bara övning eller en liten uppvisning.
Två grabbar i en annan snabb båt hade sin uppvisning. Flera gånger lade de sig jämsides, sen drog de upp i fullt varv och nästan flög fram över vattnet.

Det var enda fart och vind vi upplevde.
Men när vår båt vände tillbaka mot Klagshamn kändes en svag vind och bakom oss började rotorbladen sakta att rulla.

VM-jakten på bubblet

Tio vågade tippa fotbolls-VM trots att det var helt riskfritt - utom risken att missa en flaska rosévin.
Så här tippar de djärva:
(Vinnare - finalmotståndare - resultat efter 90 min)

Wille:            Holland        Tyskland        3-2
Irene:           Brasilien        Tyskland        3-2
Tommy:       Brasilien        Argentina      1-1
Jan:              Holland         Brasilien         1-1
Ingvar:         Brasilien        Holland          3-2
Gudrun:       Brasilien        Tyskland        2-1
Hartmut:     Holland         Brasilien         3-1
Karin:          Holland          Argentina       2-0
Gert:            Brasilien         Argentina       2-0 (korrändrat)
Björn:          Argentina       Uruguay        1-0 
Kerstin:       Argentina       Brasilien         2-1
 

Var är bojen?

Tomt på kroken. Var är bojen?

Tidiga morgnar på bryggan brukar det vara tomt och ett lugn ligga över allt.
Men ibland görs upptäckter.
I dag på söndagmorgonen var bojen borta!
En söndag för ett par veckor sen låg bojen slängd på bryggan och allt var utspritt. En ensam käpp stod vid ena trappan.
Bus och sabotage - eller händer något allvarligt när ingen ser?

Slängd på bryggan för några veckor sen.

Tippa och bli en vin(n)are på fotbolls-VM!

 Nu börjar en hel månads dramatik för kvälls- och nattugglor framför tv:n: fotbolls-VM i Brasilien!
På vår egen arena - Furuvallen - spelas inte länge några matcher.
För de som ännu har fotbollsintresset kvar ordnar bloggen en liten tävling i att tippa VM!

*1. Vilket land vinner VM?
*2. Vilka länder möts i finalen?
*3. Hur är resultatet efter 90 minuter - före ev. förlängning eller straffsparkar.
De två alternativa svaren är till för att skilja om flera har samma svar.
En sponsor utlovar en flaska friskt bubblande rosévin till den som har rätt!
*Svar senast söndag klockan 24 till bjornskar@hotmail.com
Då kan du kolla de första matcherna innan du lämnar svar.
För den som vill vara anonym i listan så går det bra. Jag måste dock veta vem det är.

Plan, mål och tröjor finns vid Furuvallen.

Vår egna Furuvallen ligger grön och fin. Nya mindre mål med nät är på plats.

Fotbollspojkar, 80-talet.

Göran Ek, målvakt på 50-talet.

Tyvärr är det minst 15 år sen senaste matcherna.
Men här har det utkämpats VM-bataljer. För flera decennier sedan hade varje gång/väg ett lag som mötte andra gångar/vägar i heta matcher.
Pojkar och gubbar har mött andra koloniområden.
Tröjor och överdragsställ ligger prydligt nedpackade i korgar i omklädningsrummet.
Bara intresse och en boll behövs för att komma igång.

Fotbollsgubbar, 80-talet.

Cykelvägen - vackraste spåret till Klagshamn

 
Häng med på hoj till Klagshamns badstrand och udde! Cykelvägen är den kortaste och vackraste.
Bilvägen är en flera kilometer lång omväg.

Farligt bakom svängen här.

Från Strandhem går en hyggligt avgränsad cykelbana.
Strax efter skylten Klagshamn börjar en kort och farlig bit. Vägen svänger, sikten är skymd, cykelbanan smal, häck och buskar hänger ibland ut.

Rakt fram vid Glada hörnan.

Detta är en kort farlig sträcka där alla måste vara upp-
märk-
samma. Bilarna kör ofta fort. Här kör buss 6 och kommer en bil samtidigt kan de inte mötas utan att skava emot varandra - eller att cyklisten trängs ut. 
När fältet öppnar upp sig på båda sidorna är det raka spåret fram till Glada hörnan och rakt in på grusvägen fram mot Kalkbrottssjön.

Fina Badstigen.

Mycket dött i träsket.

Här nere börjar Badstigen - den vackra och lugna biten. En lagom bred och jämn stig med grönskan tätt inpå. Kalkbrottssjön syns knappt bakom allt det gröna.
Ett långt träsk skymtar med döda träd, andra fällda i stormar. Rester från kalkbrytningen syns liksom några gamla skyddsvärn.

Utsiktsplatå - längre bort skymtar Strandhem.

När sundet skymtar dyker en utsiktsplats upp. En ramp har byggts över ett gammalt skyddsvärn. Här finns två platåer med utsikt över sundet, strandängen, Strandhem och vår brygga och längre bort Bron.
En bit längre fram delar sig stigen. Rakt fram skymtar den fina sanden, stranden och badplatsen med bryggor. Åt vänster leder det mot parkeringen och vidare till hamnen.

Klagshamns hamn är en mix av gamla hoddor och nya färgstarka stugor på rad utmed bryggor. Hoddorna vårdas med omtanke. Gardiner skymtar i fönster. Campingbord plockas ut och där avnjuts det medhavd termoskaffe.
Mellan hoddorna finns gränder med charmiga namn: Gösta Sjömans gränd, Stöt-Helges gränd, Befälhavaregatan, Fiskargatan…

Närmast ligger fiskebåtar. En brygga har blivit Fiskbryggan. Både färskt och rökt fisk ligger i den lilla disken.
Här kan man pausa med kaffe och sill- eller räkmacka.
Längre ut gnistrar det av vitt från mindre fritidsbåtar och större lyxigare. På andra sidan udden håller vindsurfarna till och här kan det blåsa friskt.
Hem kan man trampa samma väg eller ta en sväng in genom det nybyggda Klagshamn.

Nästa sväng: In till stan.

Fler hus till salu

I den finaste sommartiden finns ytterligare två hus till salu.

Anemonvägen 1        1 159 000        Landgren

 
Forsythiavägen 9       1 995 000        Fastighetsbyrån

Följ stigen in i djungeln

 
Från vallen mitt på Strandhemvägen öppnar sig en liten lucka in bland träden.
En stig leder in i grönskan.
Vi följer och hamnar i en liten djungel.
Grönt, grönt, grönt - och tätt.
Stigen är smal, högt gräs döljer nästan spåret.
Gröna trädgrenar hänger ner, ibland som en allé, ibland får man ducka.

Efter en bit öppnar strandängen upp sig. Här doftar det starkt i näsan, från hundkex eller vad det nu är. Träd blommar, olika grästyper skiftar.
Ett naturlexikon borde vara med på vandringen för att kunna pricka in alla växter.
Vi passerar fyra små broar, två av dem har delvis rasat, men nya plankor har lagts över.

Ute på ängen delar stigen sig sidospår. Ett leder ner mot vattnet, ett mot en ensam fiskehodda, ett annat en bit uppåt.
Vi följer mittspåret och snart skymtar baksidan av små stugor vid Fiskargränd. Från en av tomterna har det gjorts en bredare öppen stig med en gräsklippare som möter det upptrampade spåret.

Längre ner skymtar en fiskehodda och slutet på vandringen. Vattnet i sundet har den här dagen gått längre ut, mest stenar syns och bron skymtar.

Här gäller ett att välja återväg. Åt höger mot den grusade Fiskargränd som leder upp till Klagshamnsvägen - eller åt vänster, genom vassen nära vattnet och en ny stig mot Strandhem.

På den här stigen passerar vi fyra andra små broar.
Bitvas är det lite sankmark, så det blir några sidosteg till torra delar.
Ute i vassen en bra bit upp ligger en sönderslagen båt som nog åkt hit med någon höststorm för flera år sen.
Snart skymtar Strandhemsvägen igen och med några steg uppför vallen är vi framme vid norra parkeringen.
En liten vandring på cirka 25-30 minuter.

Stopp för glaskrossning

Nu är det slut med glaskrossningen i busskuren för hållplats Strandhem!
Skånetrafiken har tydligen tröttnat på att komma och sopa upp rester.
Vid flera tillfällen har glaset krossats. Senast för inte så länge sen.
Nu har det satts upp räfflade metallväggar på de tre sidorna. Skydd för vinden, begränsad sikt och svårt att förstöra.

Boule och bullar inför ny säsong

 
Ett perfekt söndagsväder, strålande sol, goda bullar att mumsa, inga strider.
När boulespelarna hade årsmöte gick allt lugnt till och punkterna klubbades igenom snabbt. Ett trivsamt sällskap som inte tjafsar om något - mer än om det gäller någon millimeter mellan klot och lillen.

18 st var närvarande, men fler är med och spelar.
Seriespel på tisdagskvällar. På torsdagar klockan 10 en typ av poängspel. Lättsamt söndagsspel klockan 11.
Matcher blir det mot Oxie och Bunkeflostrand.
De tio banorna kommer att skötas av olika personer som genom lottning fick varsin bana att vårda. Särskilt bana 8 kommer att bli en riktig mästerskapsbana, jämförbar med en golfgreen.

Boulegänget är sammansvetsat och har varit med några år.
Fler och gärna yngre spelare efterlyses. De som vill prova på kan komma till boulebanan på söndagar kl 11. Klot finns att låna och det är lätt att komma igång. Även andra speldagar går det att komma ner och bli inspirerad.