Tak över huvudet för boulespelare

Klubbhuset vid boulebanan har fått ett utbyggt skyddande sidotak.
Det har länge varit efterfrågat av bouleklubben.
Samfälligheten har bekostad material och frivilliga har byggt upp det.

I veckans varmaste och svettigaste dagar - och sommarens enda? - har sex veteranspelare kämpat med att få allt på plats.
En traktorgrävare skalade fram grunden. Sen tog det manuella över: hål för plintar grävdes, tunga plintar lyftes på plats, stolpar skruvades fast och takreglar spikades och tunga takplåtar lyftes på plats.

Kommande dagar sätts plåtväggar på baksidan och på kortsidan är det tänkt att bli lite glas.
Jakten på stenplattor till markbeläggningar är nu i gång.

Boulespelare är entusiaster som håller i gång året runt i alla väder.
Med vid slutspel, fester och när gästande lag bjuds in brukar det bli otur med regn och blåst.
Förra årets sommarfest fick i sista stund flyttas till samfällighetens hus.

Taket skyddar nu och verkar behövas till dagens sommarträff. Regn hänger i luften. Men korvfest blir det.
På anslagstavlan sitter tabellen för årets seriespel. Där behövs bara lite ändringar i tabelltoppen, sen är allt perfekt…

Hjälp till med en visa om Strandhems brygga!

Långa bryggan i Bjärred (bild ovan. Foto: Kaxnas) har fått en egen visa om sig.
Artisterna Eric Gadd och Aleks har släppt en singel där låten finns med.
Bakgrunden var en tävling om att utse Årets smultronställe, ett ställe som betytt mycket för en person.

En före detta Bjärredbo skrev ner sin berättelse om minnen från barndomens somrar.
Det är en brygga som är en del av livet med minnen och som alltid finns kvar och lockar till återbesök.

Berättelsen fick sen text och blev tonsatt och finns nu under titeln ”De säger”.
En refräng låter så här:
Dom säger att du minns mig
Dom säger att du väntar än
Genom sommar, genom vinter
Dom lovar och dom svärNu kan det vara dags för en låt om Strandhem brygga! (bild ovan).
Det är en brygga som har lika många minnen och upplevelser från många. När somrarna alltid var varma och solen strålade, där man träffades och trivdes, där många upplevelser etsade sig fast.
Samla ihop dina tankar som finns kring vår brygga och mejla till mig.
Kanske får vi en låt om Strandhems brygga också!
Av alla korta minnen kanske någon syr ihop en bra text.

Välkommen med dina förslag på bitar och delar av dina minnen.
Sen får vi se vad det kan bli av det.

Mejla till mig
bjornskar@hotmail.com

FOTNOT: Här kan du läsa hela texten till låten:
www.sydsvenskan.se/omkretsen/popkung-gor-lat-om-brygga

"Strandhem blir juvelen i centrum"

Strandhem genomgår stora och snabba förändringar nu.
Vi som bor här ser det och har väl alla tankar om det nya.
Stugor som funnits i flera decennier är helt glömda ett par år efter de är rivna.

Hur känns det när man kommer tillbaka en gång per år och ser förändringarna som skett?
Per-Lennart, som vi berättat om förut, vet hur det är.
- Det är fantastiskt fint och Strandhem har anpassat sig. Från början var det ett sommarstugeområde och ingen tänkte väl att någon skulle vilja eller kunna bo här året runt. Stan har kommit närmare och unga människor behöver permanentboende. Det är verkligen ett levande område i dag.

(Bild ovan: Fotbollspojkar svalkar sig med dricka efter match, kring 1960.)

- Möjligheterna att bygga större hus och bo permanent har stärkt området. Det visar sig i de priser folk är beredda att betala för husen, berättar Per-Lennart.
- Det känns strålande att se de nya fina husen växa upp och som ersätter de gamla sommar-
stugorna. Så mycket personlighet och karaktär de bidrar till. Inget är det andra likt, alla är olika och är som ägaren vill ha det.
(Bild ovan: Mycket rabatter krävde trädgårdsarbete på 50-talet. P-L med sin rullebör.)

- Strandhems läge är också fint. När de nya husen växer upp öster om så får de nöja sig med andra parkett. Strandhem blir juvelen i centrum och närmast havet på bästa läget, tycker Per-Lennart.


Bryggan är vår stolthet och en profil. Många oroar sig för de grannarna och utomstående besökare som kommer att utnyttja den.
Per-Lennart har sina tankar om det:
- Jag tror inte att man praktiskt kan stänga dem ute från att komma och bada. Kanske går det att skapa ett ”bryggmedlemskap”. De närboende får köpa ett årskort och få tillgång till bryggan, flottar, fotbollsplan och på så vis bidra till underhåll och kostnader och öka gemenskapen.
(Bild ovan: Från början hade bryggan inga räcken eller bänkar. Här har en bänk satts upp kring 1962.)

- De smala gångarna är kanske opraktiska, men de är en tillgång och framhäver särdraget. Det blir en del av personligheten. Jag tror att de bidrar till att man vill bo och leva på Strandhem, tycker Per-Lennart.
- För barnfamiljer har området en stor fördel där barnen kan röra sig fritt och säkert. Det finns lekplats och fotbollsplan och ett långgrunt badvatten.
FOTNOT: Bilderna är Per-Lennarts privata.

I New York lever minnena från Strandhem

Strandhem finns alltid i tankarna - även i New York!
En av bloggens läsare är Per-Lennart, sedan över 20 år bosatt med familjen, fru och tre barn, norr om New York, nära gränsen mot Kanada.
Där är de väl amerikaniserade efter alla år. Men Sverige lever kvar och inte minst Strandhem.Föräldrarna, Sonja och Alwe, är bland Strandhems äldsta veteraner i dag (Bild: Per-Lennart, Sonja och Alwe). De köpte sin tomt 1949 och byggde huset 1952. De bor ännu varje sommar i stugan (bild nedan t h).
Till stugan och Strandhem kommer Per-Lennart minst en gång om året.
Sommarens visit har just klarats av. Den blev kort den här gången.

Vid varje besök poppar minnen och tankar om barndomen upp.
- Det är kul att gå ner till bryggan, gå runt och titta på de gamla stugorna och de nya villorna. Se en del gamla strandhemmare som man minns och förundras över hur gamla de blivit, säger Per-Lennart.
(Bild t h: Per-Lennart och brodern. I bakgrunden grannhuset i norr, kallat Tomteboda.)

- Att känna igen är väl en väldigt viktig del av gamla upplevelser. Fotbollsplanen, omklädningsstugan, bryggan med några gamla båtar - några lever faktiskt kvar - och även små gupp i vägarna finns fortfarande.

- Varje sommar när skolan slutade 11 juni åkte vi ut. De första åren hade vi inte bil, utan åkte med flyttbil med möbler från stan som behövdes. Mest blev det med morfars lastbil. Vi barn satt på flaket bakom hytten och så bar det iväg ut mot sommarens äventyr.
- Vi lärde oss simma, segla och spelade fotboll, säger Per-Lennart.
(Bild t h: Alwe och sönerna. I bakgrunden stugan mitt emot.)

- Simskolan är ett starkt minne. Vi började med torrsim på lekplatsen och sedan praktik i vattnet ute vid bryggan. Det fanns en horisontell ribba i vattenytan som vi fick hålla i och träna bensim. Kallt i vattnet var det alltid!! När vi väl lärt oss bar det iväg till Klagshamn för 50 meters järnmärket och vidare till 200 meter för simborgarmärket, klädsim, magister och mera.

- Vi saknade naturligtvis inte bad i badkaret, utan njöt av att vara sommarskitiga till skolstarten i mitten av augusti. Det var många somrar vi inte lämnade Strandhem på hela lovet.

*Fler av Per-Lennarts minnen och tankar kring Strandhem kommer i inlägg längre fram.
Bilderna är Per-Lennarts privata.

Svårt att stoppa besökare på bryggan

Bryggan, vår mesta profil, fångar många blickar.
Men vilka har egentligen rätt att gå ut på den?
Skyltarna vid strandängarna och bryggans början ställer en del undran.
Svaret är nog enkelt: vi kan inte hindra någon att gå ut där.

Nu är det fritt att beträda bryggan utan någon varning att det sker på egen risk.
Den är godkänd efter en inspektion. Balkarna under har länge varit lite rostiga, men har tidigare förstärkts. Läskyddet på ena sidan behöver stagas upp.
Tidigt i maj upptäckte jag flera spikhuvuden som stack upp ur bräderna. Med min hammare bankade jag ner ett tjugotal av dem. Vaktmästaren har sedan dunkat ner ytterligare några.
Badarna kan nog vara ganska trygga.

Badarna kan bli många, de flesta kanske inte bor på Strandhem.
När cykelbanan kommer frestar det till att stanna för ett dopp.
Nya grannar från andra sidan Klagshamnsvägen hittar ner.
Förskolegrupper söker sig gärna dit.
Partygäng tycker det är en bra plats för grillande och öldrickande.
Jag har sett större sällskap en solig dag ha liten picknick och rökt vattenpipa.

Skylten säger att nyttjandekort ska visas upp.
Men vem leker privatpolis och går runt och kollar?
Och vad händer om någon inte kan visa upp sitt kort?

Det har pratats om att sätta upp en grind vid bryggans början.
(Bilden är från pontoner.se/alfabryggan som tillverkar)
Så är det vid en brygga på Ribersborg.
Men den tanken är inte genomförbar på Strandhem.
Vi får räkna med fler utomstående besökare och kan inte stoppa dem.

En del undrar förstås: varför ska vi underhålla och betala för bryggan när det är mest utomstående som använder den? Och vem ska plocka upp glas, burkar och kartonger på morgnarna efter en partyfest på kvällen?
Kan vi påvisa att utomstående besökare ökar slitaget och kanske förstör, så får vi söka kommunalt bidrag för skötseln!
Det är troligaste lösningen.

Red ut skillnaden mellan "fort" och sakta"

Skyltarna om att köra sakta blir fler och fler på Strandhem.
Det kan vara dags att reda ut två begrepp:
Vad är ”fort” och vad är ”sakta”?
Vid infarten sitter en rund gul-röd skylt om 30.
Den anses gällande för hela området.
Men tydligen är den övre gränsen för hög - även om ingen håller 30.

Jag har testat detta lite.
När jag rullar fram i grusgångarna står hastighetsmätaren på 15, i verkligheten är det kanske något mindre.
Jag upplever att detta är att rulla sakta.
När jag kör upp till 25 och strax över säger passagerare: Varför kör du så fort?!
Jag tycker själv det känns lite fort och osäkert.

Därför kan det behövas en ny enhetlig skylt vid infarten som anger en lägre högsta hastighet.
Gångfart, 10 km, 15 km..?
Styrelsen kan endast arbeta för att få fram rätt skylt som då blir en rekommendation. En klar maxgräns.
Det är alltid den enskilde bilföraren som är ansvarig för hur fort bilen kör och hur skyltarna efterlevs.

Lyckat med båtarna - dags ta tag i bilarnas fart

Aldrig har det varit så tomt på uppläggningsplatsen för båtarna som nu!
Kvar ligger bara två båtar i ena änden och tre i den andra.
Båtklubbens uppmaning har lyckats bra i år.
Varje år sker samma uppmaning, men nästan alla båtar brukar ändå ligga kvar.

Båtklubbens styrelse har tydligen respekt med sig bland medlemmarna.
Med samma positiva resultat kan det vara dags att ta tag i andra medlemmar - alla de som kör bil.
Förarna kör ofta för fort. Det är en uppfattning som många har.
Det är varje enskild bilförares ansvar och bedömning som gäller och här är förarna generösa.

Vid infarten sitter en rund gulröd skylt med 30.
Den gränsen är nog anpassad till Kungsljusvägen - innan gupp anlades!
I de smala grusgångarna är den gränsen för hög.
”Fortkörarna” håller kanske 25-28 km. Och det upplevs som för fort
Det räcker inte för att kunna kritisera så länge ingen kommer över 30.
Vi behöver en ny enhetlig skylt med lägre gräns för hela området!

Fartgränsen är en fråga med mera dynamit.
Skyltar är en rekommendation om vad som gäller.
Även i styrelsen finns diskussionen. Det sägs att det inte går att få någon annan skylt än 30 km.
I andra liknande områden finns flera olika skyltar; runda gulröda eller rektangulära blå, med 10, 15, 20 km. Gångfart, gupp, lekande barn finns också. Ofta är vägarna asfalterade.

Strandhem består till största delen av smala grusgångar, de flesta dubbelriktade och för smala för möten. Flera korsningar finns, bl a vid Lupinvägen.
Gångfart kan vara lämpligare - och troligen den enda skylten.
Tänk om vi har båtklubbens styrka att få igenom det…
Jag riskerar nu att få kritik för att jag tar upp frågan - igen.

Upplagt för sommarglädje!

Nu har de nya målen kommit på plats på fotbollsplanen.
De gamla, stora och rostiga, har bytts mot mindre och blanka och i storlek för handboll.
Ännu saknas näten och kanske kommer hjul så målen blir flyttbara.
Nu får vi hoppas att fotbollsglädjen kommer tillbaka! Festen i EM och Spaniens uppvisning kanske lockar fram spontanglädje för fotboll igen.
Gräsmattan ligger i alla fall inbjudande och väntar.

Även de båda flottarna på plats utanför bryggan.
Båtrännan är utmärkt med vita plastdunkar - om det nu inte är vita svanar som flyter omkring där också. Mellan plastbackarna ska båtarna glida smidigast ut i sundet. Aldrig förr har det legat så många båtar legat och guppat utanför bryggan. Några av dem får kanske känna på lite mera av sundets vatten.

Och dessutom verkar solen och värmen ha kommit!
Nu kör vi! Det kan vara sommar!