Spegelblankt sund utan vindkraft

Som små vita tandpetare i ett blått hav.
På natten ett blinkande flipperspel.
Så ser vi vindkraftparken Lillgrund från vår horisont.
Men närmare växer pelarna och rotorbladen till enorma jättar.
 
I söndags ordnade Vattenfall turer ut till parken. Fem fullastade turer gick från Klagshamn.
Både barn och vuxna stod fascinerade på däck och spanade ut.
Det var min andra resa jag gjorde. Första gången var vid invigningen 2008. Då var kungen med ombord. Inte i mitt sällskap, men bara några meter ifrån… 
Det känns mäktigt att närma sig de 48 vindkraftverken som växer sig större och större. De ligger en mil från land och sett därifrån är de pyttesmå. Varje pelare är 115 meter hög till vingspetsen. Rotordiametern är 93 meter.
Är vinden under 3 m/sek står rotorbladen still. Vid 25 m/sek stängs de av för att påfrestningarna blir för stora.
Hela parken beräknas vara i drift i 20-25 år. Då har de tjänat ut och nästan alla delar kan återvinnas och hela platsen kan återställas.
Kanske har vinden också tagit slut då…
 
Det var en strålande fin dag för båtliv på sundet - men inte för vindkraft.
Sundet var spegelblankt och rotorbladen stod stilla.
Några vita båtar låg här och där i det stora blå.
Plötsligt blev det fart och svallvågor. Räddningstjänsten är på väg ut. En lite större båt och en ensam man på vattenskoter kryssar flera varv runt vår båt. Kanske var det bara övning eller en liten uppvisning.
Två grabbar i en annan snabb båt hade sin uppvisning. Flera gånger lade de sig jämsides, sen drog de upp i fullt varv och nästan flög fram över vattnet.

Det var enda fart och vind vi upplevde.
Men när vår båt vände tillbaka mot Klagshamn kändes en svag vind och bakom oss började rotorbladen sakta att rulla.