 |
| Som huset och affären var innan det revs. |
Alwe: Vi fick
genom grannar höra talas om affären i Klagshamn. Där kunde man köpa nästan vad
som helst, från livsmedel till bräder och trädgårdsprodukter, grus, cement och
mycket annat.
Det var paret
Anna och Olof Olsson som där hade en riktig lanthandel. I affären på golvet låg
en sliten korkmatta, en enkel sliten disk och fullt med hyllor och lådor utmed
väggarna. Det enda moderna var en elektrisk kaffekvarn där de rostade
kaffebönorna maldes.
I en liten
glasmonter på disken låg det några bitar rökat eller saltat fläsk, samt några
knackvurstar. På hyllorna stod olika konserver uppstaplade och på de många av
lådornas framsidor hade ett exemplar av innehållet satts fast för att det
skulle gå lättare att finna den efterfrågade varan. Över disken uppe vid taket
hängde på en ståltråd stövlar och träftofflor och i ett hörn stod en tunna med
saltad Islandssill. Stort lagerutrymme fanns uppe på loftet och i ett par
mindre byggnader inne på gården.
Olof var lång,
mager och tunnhårig och var alltid klädd i en gråaktig lång arbetsrock med ett
skärp som han drog till ordentligt och detta framhävde hans magerhet i ännu
högre grad. Det satt alltid en liten pennstump vid hans ena öra.
Räknemaskinen
fanns inte och det gick mycket lång tid innan det kom en kassaapparat i
affären.
Anna var en glad
och pigg människa som hade nära till skrattet, gärna sjöng hon en liten visa
och hade lätt för att berätta någon liten vits. Hon bar på en ganska väl
tilltagen kroppshydda och av den anledningen satt hon mestadels på en stol
bakom disken. Hon skötte affären när Olof var ute och levererade varor.
 |
| Affärsinredningen finns i dag kvar i en del i Kvarndala kulturgård. |
Vid ett sådant
tillfälle kom det en gång två finklädda herrar med portföljer in i affären. De
kom från kommunen och deras ärende var att sätta namn på vägarna i Klagshamn.
Några vägnamn fanns inte, i stället hade varje hus ett postlådenummer vilket var
deras enda adress. Nu skulle postlådenumren försvinna och varje väg skulle få
ett namn och husen numreras. Antagligen hade de två männen blivit tipsade att gå
in till Anna för hon om någon känd verkligen till Klagshamn.
När de kom in i
affären och frågade henne vad vägen utanför skulle ha för namn, svarade Anna
direkt: naturligtvis skall den heta Järn Olofs väg efter min gubbe.
Och så blev det
också.
Flera av vägarna
i Klagshamn fick personnamn i likhet med Järn Olofs väg. Kjellbergs väg, Karl
Rohls väg, Pål Nils väg, Emil Påls väg och Sven Mats väg är några av dessa
namn.
Jag tror att det
var Anna som föreslog namn till vägarna i Klagshamn.
 |
| Bengt var noggrann med handskrivet kvitto. |
Anna avled ett par
år senare och då tog sonen Bengt ensam hand om affären, men blev troligen
alltför ansträngande, för ganska snart ändrade han öppethållandet till 16-19
mån-fre och 9-14 lörd. Dessutom valde han i fortsättningen endast att sälja
grus och cementprodukter som han själv tillverkade. Det blev ingen realisation
på de andra varorna, utan de skulle säljas ut efter hand som kunderna frågade
efter dem.
Det var både
billigt och bra att handla av Bengt. Man kunde också få varorna fritt hemkörda.
Bengt fortsatte
verksamheten och tog in en kompanjon i rörelsen. Han skaffade också ett jobb
som lastbilschaufför.
 |
| Nu är huset rivet och tomten helt tom. |
Butiken fanns
länge kvar i det gula huset vid Järn Olofs väg. Kanske hade Bengt tänkt att
affären med den gamla inredningen skulle bli ett museiföremål. Han har under de
gångna åren inte gjort några förändringar. In- och utvändigt ser den likadan ut
som när vi började att handla där 1949. Då det numera endast handlas cementprodukter,
så göras de flesta affärerna upp ute på gårdsplanen och då kommer inte kunderna
inte i den gamla affären.
.JPG)
.JPG)
