Del 8: Sonja och Alwe Jönssons Strandhem

Grus eller livs

- affären sålde allt

Som huset och affären var innan det revs.

Alwe: Vi fick genom grannar höra talas om affären i Klagshamn. Där kunde man köpa nästan vad som helst, från livsmedel till bräder och trädgårdsprodukter, grus, cement och mycket annat.

Det var paret Anna och Olof Olsson som där hade en riktig lanthandel. I affären på golvet låg en sliten korkmatta, en enkel sliten disk och fullt med hyllor och lådor utmed väggarna. Det enda moderna var en elektrisk kaffekvarn där de rostade kaffebönorna maldes.

I en liten glasmonter på disken låg det några bitar rökat eller saltat fläsk, samt några knackvurstar. På hyllorna stod olika konserver uppstaplade och på de många av lådornas framsidor hade ett exemplar av innehållet satts fast för att det skulle gå lättare att finna den efterfrågade varan. Över disken uppe vid taket hängde på en ståltråd stövlar och träftofflor och i ett hörn stod en tunna med saltad Islandssill. Stort lagerutrymme fanns uppe på loftet och i ett par mindre byggnader inne på gården.

Olof var lång, mager och tunnhårig och var alltid klädd i en gråaktig lång arbetsrock med ett skärp som han drog till ordentligt och detta framhävde hans magerhet i ännu högre grad. Det satt alltid en liten pennstump vid hans ena öra.

Räknemaskinen fanns inte och det gick mycket lång tid innan det kom en kassaapparat i affären.

Anna var en glad och pigg människa som hade nära till skrattet, gärna sjöng hon en liten visa och hade lätt för att berätta någon liten vits. Hon bar på en ganska väl tilltagen kroppshydda och av den anledningen satt hon mestadels på en stol bakom disken. Hon skötte affären när Olof var ute och levererade varor.

Affärsinredningen finns i dag kvar i en del i Kvarndala kulturgård.

Vid ett sådant tillfälle kom det en gång två finklädda herrar med portföljer in i affären. De kom från kommunen och deras ärende var att sätta namn på vägarna i Klagshamn. Några vägnamn fanns inte, i stället hade varje hus ett postlådenummer vilket var deras enda adress. Nu skulle postlådenumren försvinna och varje väg skulle få ett namn och husen numreras. Antagligen hade de två männen blivit tipsade att gå in till Anna för hon om någon känd verkligen till Klagshamn.

När de kom in i affären och frågade henne vad vägen utanför skulle ha för namn, svarade Anna direkt: naturligtvis skall den heta Järn Olofs väg efter min gubbe.

Och så blev det också.

Flera av vägarna i Klagshamn fick personnamn i likhet med Järn Olofs väg. Kjellbergs väg, Karl Rohls väg, Pål Nils väg, Emil Påls väg och Sven Mats väg är några av dessa namn.

Jag tror att det var Anna som föreslog namn till vägarna i Klagshamn.

Bengt var noggrann med handskrivet kvitto.

Anna avled ett par år senare och då tog sonen Bengt ensam hand om affären, men blev troligen alltför ansträngande, för ganska snart ändrade han öppethållandet till 16-19 mån-fre och 9-14 lörd. Dessutom valde han i fortsättningen endast att sälja grus och cementprodukter som han själv tillverkade. Det blev ingen realisation på de andra varorna, utan de skulle säljas ut efter hand som kunderna frågade efter dem.

Det var både billigt och bra att handla av Bengt. Man kunde också få varorna fritt hemkörda.

Bengt fortsatte verksamheten och tog in en kompanjon i rörelsen. Han skaffade också ett jobb som lastbilschaufför.

Nu är huset rivet och tomten helt tom.

Butiken fanns länge kvar i det gula huset vid Järn Olofs väg. Kanske hade Bengt tänkt att affären med den gamla inredningen skulle bli ett museiföremål. Han har under de gångna åren inte gjort några förändringar. In- och utvändigt ser den likadan ut som när vi började att handla där 1949. Då det numera endast handlas cementprodukter, så göras de flesta affärerna upp ute på gårdsplanen och då kommer inte kunderna inte i den gamla affären.