Boule på franskt vis - utan basker

Boulespelarna ger inte upp för att höst och vinter kommer.
På Strandhem kör de nästan året runt.
Bara de värsta vintersöndagarna med regn, snö och kyla
brukar skrämma.
Ett alternativ finns att spela inomhus.

Boulebar vid Drottningtorget i Malmö kan locka.
Här är det mycket franskt och mycket boule.
Mat, spel och gemenskap i en skön blandning.
Vid brunchen en lördag för en tid sen var det fullt vid borden och vid de 13 banorna.
En fransk buffé dukades upp med skinka, korv, potatis, paj, bröd…
En mättande blandning innan spel.

Vid de fasta borden i grupper utmed väggen kan det vara lite knepigt att åla sig in. Men på plats sitter man bra och det smakar att äta.
Banorna ligger mittemot och delas med baren emellan i två med sex och sju spelfält.
Banorna är hårda med asfalt eller boardskiva under ett tunt lager sand.
Bara försiktiga och mjuka kast krävs. Klotet rullar väldigt lätt och fort vid nedslaget. Lite träning krävs, annars åker kloten rakt in i kanten i banans slut. Något som många nybörjare fick erfara.

Lättsam stämning och bra gemenskap. Något glas med öl eller vin sågs vid banan. Som det väl ska vara vid spontanspel och riktigt franskt.
Klot finns att låna för den som inte har med egna.
Och man behöver ingen basker på huvudet...

Veteran hade havsutsikt från tomten på F-gången

Alwe Jönsson

Strandhem fyller 75 år i sommar. Det finns inte många veteraner kvar som varit med om åren i början.

En av de äldsta var Alwe Jönsson som nyligen gick bort efter bara en veckas sjukdom, 94 år gammal. Alwe var en profil som senast förra sommaren sågs cyklande på området.

Sonen Per-Lennart Westesson har starka minnen från uppväxten med somrar på Strandhem.

Här berättar han lite om den tiden:

"Alwe var väl en av de äldsta Strandhemmarna. Han hade bott där under 65 somrar sedan 1949. Alwe och Sonja köpte tomten på dåvarande Fläderblomsgången 281 på våren 1949 för 550:- som amorterades av på 10 år. 

Trädgårdsliv när Strandhem var ungt.

När Alwe för första gången stod där på sin egen tomt i F-gången kunde han faktiskt se ända ut till havet över strandängarna. Det är annat nu – den sjöutsikten är seden länge gången.  Alwe byggde 1952 huset själv och efter egen ritning. Trettio kvadratmeter och godkänd av byggnadsnämnden i Bunkeflo! På inrådan av grannen Nordin höjde Alwe plintarna som huset skulle vila på med 15 cm – något som han flera gånger senare har tackat sin granne för. När havet steg och översvämningar drabbade Strandhem

Stugan i dag.

klarade sig Alwes hus utan skador. Huset fick aldrig in vatten – inte ens i trossbotten.

Länge hade vi fotogenlampor, bara kallt vatten och dass ute. En del hade det sämre och fick gå till de gemensamma dassen vid sopstationerna, men vi hade torr dass i uthuset. Boningshuset har senare byggts till och moderniserats i flera omgångar.

Per-Lennart på bryggan med båtarna.

Vi pågar, Rune och jag, tillbringade med stor glädje alla våra somrar på Strandhem. De första åren skedde flytten ut med stadsbudens lastbil (morfar jobbade där och körde).

Det var en stor stund när vi pågar fick en egen liten segelbåt, nämligen en liten Optimistjolle som stolt förtöjdes vid bryggans södra kaj. Herman Larsson hade ordnat förtöjningsplatser och muddrat en ränna söder om den fasta bryggan. Båten var byggd av mahognyplywood och hade ett rött segel. 

Alwe och vi pågar byggde båten med hjälp av en byggsats. På den tiden (tidigt 1960-tal) fanns det faktiskt mellan fem och tio aktiva segelbåtar på Strandhem."

Flera inbrott i Bunkeflostrand

Det är oroligt bland våra grannar borta i Bunkeflostrand.
Flera inbrott har rapporterats. Bara i år lär tio hus ha fått påhälsningar. Samtliga har skett på dagtid då ingen är hemma.

Ett nätverk för grannsamverkan har bildats.
Flera personer gör vandringar i området för att hålla koll. En sms-kedja finns för att varna.
Av 276 hus är kring 170 med i denna grannsamverkan.
Den som tagit initiativet vill gärna ha samverkan över hela Bunkeflostrand.

På en Facebooksida varnar grannar varandra om mystiska observationer.
Försäljare som ringer på och erbjuder olika tjänster, bland annat larm. Skåpbilar med och utan firmatecken eller utländska registreringsskyltar.
En del fullt ärliga kan här onödigt hamna i blickpunkten.

Bildbeviset - vår på Strandhem!

Nu har våren bevisligen kommit!
Den 15 februari kom den till Strandhem. 
Sen dess har det varit plusgrader i sju dygn - vilket är definitionen på vår - fram till i dag, 21 februari.
Bildbevis finns här.
Tommy Nilsson tog bilderna den 15 februari.

Cykelbanan lagd på is

Den gula linjen visar cykelbanans sträckning.

Det blir ingen ny cykelbana genom Strandhem.
Inte i år i alla fall!
När naturreservatet Bunkeflo strandängar bildades planerades en grusstig som skulle användas som gång- och
cykelväg. Den skulle gå i strandängarna mellan Bunkeflostrand och Klagshamn och passera genom Strandhem.

Det är lätt att dra linjer på en karta - svårare att genomföra det.
Det har kommunen fått erfara.
I strandängarna finns finns flera fastigheter som är samfälligheter och andra markägare än Malmö stad.
Det är olika betesfållor och många diken som måste passeras i känsliga miljöer. Detta kräver dispens från länsstyrelsen.

Cykelbana nedanför vår fotbollsplan?

Tänkt är att cykelbanan ska fortsätta från Bunkeflostrand över strandängen och fram till Strandhem. I höjd med Gladiolusvägen når den Strandhemvägen, svänger sedan in på Isblommevägen, når infarten till stora parkeringen, vidare på grusvägen nedanför fotbollsplanen och bort till reningsverket. Där ska den runda och gå utmed vallen upp i höjd med Dagliljevägen och där rakt ut över strandängen bort mot Klagshamn.

Vattensjukt där cykelbanan ska svänga runt reningsverket.

En reflektion: bara  ögonen ser att det är svårt att genomföra. Hur ska cykelbanan kunna gå i den vattensjuka marken runt reningsverket, där det också ska bli en rast- och utsiktsplats. 
Längre upp svänger den ut i strandängen, också den vattensjuk, med betande hästar och annat djurliv.
Rimligen måste hela cykelbanan nästan komma upp i nivå med vallen runt Strandhem. De betande hästarna och andra djur, kommer att bli helt avskärmade.

Tänkt cykelstråk över strandängen i höjd med Dagliljevägen.

En utredning av fastigheterna startar nu och förhandling med ägare.
Strandhems samfällighet ska om några dagar träffa kommunen. Cykelbanan kommer då att behandlas.
Vilken linje vår styrelse kommer att följa är inte känt. Någon enkät har inte skett bland de boende.
Många vill säkert stoppa projektet. En oro finns att det kommer mycket folk som använder vår brygga, lekplats, tennis- och boulebana.
Någon har föreslagit att kommunen ska asfaltera Isblommevägen som en kompensation.
 
Tills vidare är leden i strandängarna stoppad.
I år kommer bara att göras en väg och fågelplattform i Sjövägens förlängning. Kanske kommer det också att påbörjas en gång- och cykelväg runt södra Bunkeflostrand där det är lite klarare kring markerna.

När dimman lättat var en epok försunnen

Cementfabriken som alltid synts rakt fram i mitten, är nu borta.

Mycket har försvunnit ur synfältet runt Strandhem.
När dimman lättade på fredagen var allt sig inte likt.
Tommy Nilsson fick dock gnugga ögonen ordentligt.
Något han alltid sett söderut från sitt hus invid strandängarna, vara plötsligt borta.
Ända sedan Strandhem bildades har vyn varit densamma.
Men nu saknades något.

Så har vyn alltid varit med cementfabriken synlig.

Den gamla ståtliga cementfabriken i Klagshamn har rivits. 
En mäktig syn och ett stort stycke industrihistoria är därmed borta.
Cementindustrin var stor i Klagshamn kring sekelskiftet. När den blomstrade som mest kring 1910 bodde 1200 personer i samhället.
Portlandcement som producerades var känd för sin höga kvalité. 

Det här är kvar i dag. Delar av fabriken kommer att bevaras.

Men tiderna blev sämre och kriser följde. 1938 var cementepoken definitivt slut. En stor del av verksamheten och arbetarna flyttade över till kalkbrottet i Limhamn.
Resterna av cementfabriken i Klagshamn fick stå och förfalla.
Den siluett som vi alltid sett uppfördes 1918 sedan den tidigare brunnit ner.
På senare år har ridverksamhet funnits i resterna av fabriken.

Vissa delar av fabriken kommer att bevaras.

Men det är inget som Tommy kan se från sitt hus. Inte vi andra heller som kunde se fabriken från bryggan.
En ny syn som Tommy kan få i blickfånget verkar bli fördröjd. Mer om det i ett kommande inlägg.

SDS 21 febr

 Bilder: Tommy Nilsson

FOTNOT/TILLÄGG: I dag, 21 februari, har Sydsvenskan ett reportage om att kalkugnarna rivits.

Men det läste ni först här i bloggen - en vecka tidigare!

 

Plank var det här!

Så här blev det när "arkitekten" bestämt utseendet.

Titta här - ett plank har kommit upp vid hållplats för buss 6, Strandhem!
Överraskningen är nog stor hos många.
På onsdagsmorgon dök folk klädda i gula overoller upp och började skruva fast bräder.
 
Detta har varit en långdragen historia.
När rondellen byggdes flyttades hållplatsen för buss 6 en bit framåt på Klagshamnsvägen.
Gatukontoret rev ett befintligt plank framför fastigheten.
Några höga stolpar som nästan nådde till trädtopparna sattes upp.
Det här var tidigt i början av förra året.

Farligt stup från trottoaren ner på tomten.

Stolparna stod där, nakna och iögonfallande.
Från trottoaren ner till tomten var det ett farligt stup på 1.20 meter.
Klagomål kom från flera håll till Gatukontoret.
Ingenting skedde. Men när ett tips lämnades till Lokaltidningen Limhamn blev det fart på Gatukontoret som ryckte ut och satte upp några tvärgående bräder.

Provisoriskt skydd med tvärgående bräder.

Vad det sen skulle bli hänvisades till "arkitekten" som inte blivit klar.
Nu har "arkitekten" tänkt färdig - och det blev ett högst traditionellt plank. Stående rå tryckimpregnerade bräder med en dryg centimeter luft emellan varje, uppsatt på båda sidorna.
Nu återstår att se om de höga stolparna kapas till plankets höjd, eller om de ska finnas kvar som ett signum från "arkitekten".

En affärsepok blev bara en stenhög

Allt som är kvar i dag.

En affär till nära Strandhem har försvunnit - eller grusats.
Bara en hög av sten och grus återstår av Järn-Olofs affär i Klagshamn. 

Vid svängen ”Glada hörnan” kör man rakt fram och vid slutet av vägen låg affären.
En del strandhemmare har gjort inköp där, både förr i tiden och senare år.
Förr i tiden lär det ha varit en uppskattad affär i trakten med, som namnet antyder, en mix av både järnvaror och livsmedel.

Hela huset innan det revs.

Rester av den affärsinredningen finns nu bevarad i en länga i Kvarndala hembygdsgård.
Järn Olofs affär levde vidare sedan den stängts. Ett cementgjuteri uppstod på baksidan där det bland annat tillverkades brunnar, rör och plattor.
Senare hette affären F:a Anna Olsson Eftr - eller om det var officiella namnet redan förut - och drevs av sonen Bengt som hade öppet på deltid och sålde olika stenplattor och stenmjöl. ”Grus-Bengt” brukade en del säga.

Så här såg det ut i tidigare i höst, gamla ingången främst.

I affären kunde lite av den gamla tiden skymtas. Delar av vägginredningen fanns kvar och på hyllorna syntes askar med spik, skruv, färg och glödlampor. Och inte minst den lilla rariteten: riktigt gammaldags gympingskor, sådana i blått jeanstyg och med tunn räfflad gummisula. Någon minns kanske dem från skolgymnastiken på 50-talet.
 
Vid något småinköp var Bengt noga med att lämna ett handskrivet gult kvitto på inköpet.

Kvittot.

När man skulle gå ur affären brukade Bengt säga:
- Akta huvudet!
Det hjälpte sällan. Man slog ändå lätt huvudet i den mycket låga dörrposten.
 
I fastigheten som var sammanbyggd med affären, bodde på senare år författarinnan Mary Andersson. På lördagsförmiddagar brukade ett litet gäng, ibland med Mary, samlas i affären för en frukostträff med franskbröd och kaffe.


Nu är allt detta historia när fastigheten rivits.
Troligen blir här villor, precis som i näromgivningen.