Lugnt och stilla flyt för båtklubben

Fem män vid ett båthus.
Årsmöte i Strandhems båtklubb.
Det var ingen större rusning till mötet.

Båtar hör till Strandhem.
De ligger vackert utanför bryggan med Bron i bakgrunden.
Många kommer aldrig längre än till den ankringsplatsen, trots att sundet ligger glittrande och väntar.
Även ”fiskegubbarna” har resignerat lite.
En som ännu går ut säger att det nappar, men mycket mindre än förr om åren.

Andra båtar får inte ens känna på vattnet.
De ligger kvar på uppläggningsplatsen.
Det ger klubben lite bekymmer.
Båtarna ska antingen vara i vattnet eller flyttade ner mot pumphuset så att klippning kan ske på platsen.
För en del båtar är det lite oklart om vem som är ägare.

Kanske läge för styrelsen att göra efterlysningar genom att stämma upp i Cornelis gamla klassiker:
”Jag hade en gång en båt
Med segel och ruff och köl
Men det var för länge sen, så länge sen
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar… Var är den nu?”

Svaret är: den kanske ligger på Strandhems uppläggningsplats!

Klubben har kring 40-talet medlemmar.
Uppgiften är att skapa trivsel och ge hjälp till de som har båt.
En vagn finns för att dra båtarna till och från uppläggningsplatsen.
De båda badflottarna utanför bryggan är också klubbens ansvar.
Förr om åren ordnades också ett ålagille på sensommaren.
Mötespunkterna klubbades snabbt igenom.
Trivseln verkar vara stor trots liten aktivitet.
Årsavgiften är 100 kronor.
Även i år fick Sjöräddningssällskapet ett bidrag.Någon risk för att de ska behöva ingripa på Strandhem är det väl inte, eftersom de flesta verkar hålla sig på landbacken.
Som tack brukar ett tjusigt diplom komma.

(Foto: Tommy Nilsson)