tisdag 17 juli 2012

I New York lever minnena från Strandhem

Strandhem finns alltid i tankarna - även i New York!
En av bloggens läsare är Per-Lennart, sedan över 20 år bosatt med familjen, fru och tre barn, norr om New York, nära gränsen mot Kanada.
Där är de väl amerikaniserade efter alla år. M
en Sverige lever kvar och inte minst Strandhem.Föräldrarna, Sonja och Alwe, är bland Strandhems äldsta veteraner i dag (Bild: Per-Lennart, Sonja och Alwe). De köpte sin tomt 1949 och byggde huset 1952. De bor ännu varje sommar i stugan (bild nedan t h).
Till stugan och Strandhem kommer Per-Lennart minst en gång om året.
Sommare
ns visit har just klarats av. Den blev kort den här gången.

Vid varje besök poppar minnen och tankar om barndomen upp.
- Det är kul att gå ner till bryggan, gå runt och titta på de gamla stugorna
och de nya villorna. Se en del gamla strandhemmare som man minns och förundras över hur gamla de blivit, säger Per-Lennart.
(Bild t h: Per-Lennart och brodern. I bakgrunden grannhuset i norr, kallat Tomteboda.)

- Att känna igen är väl en väldigt viktig del av gamla upplevelser
. Fotbollsplanen, omklädningsstugan, bryggan med några gamla båtar - några lever faktiskt kvar - och även små gupp i vägarna finns fortfarande.

- Varje sommar när skolan slutade 11 juni åkte vi ut. De första åren hade vi inte bil, utan åkte med flyttbil med möbler från stan som behövdes. Mest blev det med morfars lastbil. Vi barn satt på flaket bakom hytten och så bar det iväg ut mot sommarens äventyr.

- Vi lärde oss simma, segla och spelade fotboll, säger Per-Lennart.
(Bild t h: Alwe och sönerna. I bakgrunden stugan mitt emot.)

- Simskolan är ett starkt minne. Vi började med torrsim på lekplatsen och sedan praktik i vattnet ute vid bryggan. Det fanns en horisontell ribba i vattenytan som vi fick hålla i och träna bensim. Kallt i vattnet var det alltid!!
När vi väl lärt oss bar det iväg till Klagshamn för 50 meters järnmärket och vidare till 200 meter för simborgarmärket, klädsim, magister och mera.

- Vi saknade naturligtvis inte bad i badkaret, utan njöt av att vara sommarskitiga till skolstarten i mitten av augusti. Det var många somrar vi inte lämnade Strandhem på hela lovet.

*Fler av Per-Lennarts minnen och tankar kring Strandhem kommer i inlägg längre fram.
Bilderna är Per-Lennarts privata.

1 kommentar:

  1. Solweig NäsströmNilsson20 juli 2012 kl. 18:19

    Hej Björn!
    Mycket trevligt reportage om en "gammal strandhemsbo" långt borta i världen.Dessutom var det en person som jag känner och arbetat lång tid tillsammans med.Roligt att få veta att hans föräldrar bor här och att han har vuxit upp på Strandhem som jag själv tycker så mycket om utan att ha vuxit upp här.
    Varma hälsningar
    Solweig NäsströmNilsson

    SvaraRadera