Dunbollar, båtar, potatis och stång!

Trivseln och sammanhållningen är stor på - och omkring - Strandhem!
Den här fina familjebilden fångade jag i morse vid morgondoppet.
Fyra dunbollar och en mamma.

I förra veckan sågs ett svanpar med två ungar.
I mitten av veckan var det bara en unge kvar.
Och i början av denna vecka fanns ingen unge alls!
Offer för glupska rovfåglar..?
Flera svanar gled dock omkring på båda sidor om bryggan

Men i dag guppade en liten familj vid stenpartiet precis där bryggan börjar.
Mamman (?) öppnade näbben och verkade vara på hugget för att försvara ungarna, så det gällde att smyga diskret förbi.
I vattnet vid bryggan låg fler båtar än det någonsin funnits där!
Uppmaningen att flytta dem från uppläggningsplatsen verkade ha fungerat.
Kvar vid uppläggningen ligger fem båtar i början och fem längre ner.
Kanske får de också känna på vattnet.Hos Dahlbergs på Möllevägen var det full rulle som vanligt i midsommar. Kön var lång och många från Strandhem var som alltid där också.
I lokalen fanns den härliga doften av precis nyupptagen potatis och nyplockad dill, persilja, gräslök, blomkål, lök och jordgubbar.

Lite lätta regndroppar kunde inte stoppa glada barn och deras föräldrar från att klä midsommarstången.
Grönskande och med vackra blommor låg den och väntade på att bli rest.
Nu väntar vi bara på solen också till klockan 15!

Glad midsommar!*Tillägg: Nej, det blev ingen sol!
Så här såg det ut vid dansbanan klockan 15.
Regnställ och paraplyer - men glada barn och deras föräldrar.
Barnen som sålde tomatplantor, muffins och hembakade limpor gav inte heller upp.
Ett hundratal personer glömde regndropparna och ställde upp.
För nu är det midsommar - i alla väder!

Sista kvällsdansen har gått i midsommar

Midsommar firas på Strandhem - som det alltid gjorts!
Den svenska traditionen försvinner inte i första taget.

Firandet på Strandhem är dock inget självspelande piano. Det krävs personer som ordnar med allt. De senaste åren har det varit lite problem med att få ihop entusiaster till det.
I år har en grupp yngre mammor slutit sig samman och ordnat med allt.
Av någon anledning vill de inte att jag i bloggen skriver något om vad som händer. De hänvisar till samfällighetens hemsida och anslag i posthuset.

Det går dock inte att förhindra att vi berättar om midsommarfirandet.
I år försvinner kvällsdansen. Intresset har kanske minskat med åren. Fram till åtta-nio år sedan var det dans även på midsommardagen.
Men allt det klassiska finns med: förmiddagens lövande av stången, överraskning till barnen och sen höjdpunkten klockan 15 - dansen kring stången, sång, små grodorna…

Förra året kom väldigt många utomstående till oss. Folk vällde inte till fots på Kungsljusvägen. Gräsmattan runt dansbanan blev som stor picknick.
Det är trevligt att så många kommer för att se hur fint området är. Ingen missunnar dem nog att vara med i gemenskapen i midsommar.

Förr om åren var det ännu mer kring midsommarfirandet.
Tommy Nilsson som varit med i alla år berättar:

- I början av 50-talet var det dans i dagarna fem.
Hela midsommarhelgen samt helgen efter. Barndansen var mellan 19-20 och sen började vuxendansen. Det fanns minst tre lotteristånd på gräsmattan.
- I slutet av 50-talet och början av 60-talet var det vi som då var ungdomar i Strandhems IF som ordnade festligheterna.
Då hade ängadansen och senare bryggdansen börjat arrangeras i augusti och midsommardansen varade därför i tre dagar. Lotterier och korvförsäljning med hemmalagad mos på egenskalade potatis fanns.
- Om jag minns rätt så gav det så ”stora” intäkter att huvudstyrelsen själv ville hålla i det hela.

- Arrangemanget krymptes till två dagar, men när el och därmed TV kom till Strandhem 1962 var det inte mycket folk ens på midsommardagen och så småningom blev det bara midsommarafton.
- Nu hade barndansen flyttats fram till mellan 15-16, vilket uppskattades.
- Fackeltåg ordnades klockan 23 med marsch från huvudingången ner till idrottsplatsen där bålet tändes. När detta midsommarbål upphörde minns jag inte.

Här ska vara tomt om några dagar

Sista veckan - sen ska det vara tomt vid båtplatsen!
Här ska det klippas och röjas upp. Och kanske lite till.
Båtklubben vet riktigt vad som ska hända.

Båthus, båtar upp och ner - det här till en liten båtplats.
Visst är den bilden en del av charmen.
Men på sommaren ska det vara tomt på uppläggningsplatsen.
Det här har sagts varje år - båtarna ska bort till midsommar för att det ska klippas där.
Men många av dem ligger kvar hela året runt.
De kommer aldrig i vattnet.

Det verkar som om många helt glömt bort att de har en båt.
Kommer inte båten i vattnet ska den upp på tomten eller till annan förvaringsplats.
Båtklubben har satt upp lappar om vad som gäller.
Den här veckan får vi se hur många som följt uppmaningen.

Rostiga spikar stack upp i bräderna

Vår brygga har blivit en fara!
Riktigt så allvarligt är det kanske inte.
Men var och en får kliva ut på egen risk.
En lapp som varnar har klistrats på tavlan vid bryggans början.

Jag upptäckte själv faran innan lappen kom upp.
Vid ett morgondopp trampade jag på en rostig spik som stack upp ur en bräda.
Det var inte bara en spik, såg jag.
Det var många.

Så jag tog med hammaren och bankade ner ett tjugotal rostiga spikhuvuden som stack upp i bräderna.
Därmed är inte alla faror borta.
Rostiga är alla spikar i bräderna. De flesta verkar inte utgöra en akut fara.
En säkrare metod i dag är att använda skruvar.

Bryggan ska inspekteras för att klargöra vad som behöver göras.
Till dess gäller det att se upp - eller ner! - för de som kliver ut på bryggan.

Naffentorpsvägen öppnad igen!

Raka spåret fram på Naffentorpsvägen igen!
Nu är ombyggnaden vid Pildammsvägen nästan klar.
Där möter nu två rondeller.
Den första är klar, men inte avfarterna. De leder troligen ut på E20.
Den andra rondellen finns strax efter vid Pildammsvägen. Ena halvan är klar, den andra påbörjas väl i veckan.

Naffentorpsvägen är snabbaste och rakaste vägen från stan och till Strandhem.
Omvänt är det också bästa vägen för de som vill till Svågertorp och handla.

Under avstängningen var skyltningen inte den bästa.
För de som kom Pildammsvägen från stan fanns ingen anvisning om att Naffentorpsvägen var avstängd. Framme vid avfarten blev det då att köra vidare några kilometer fram till rondellen och in på Borrebacksvägen.
I vår ände fanns i början bara en skylt om återvändsgränd. Ofta brukar det också finnas en skylt om att genomfarten är stängd.

Nu är det öppet igen. Framme vid Pildammsvägen pågår flera byggen av nya vägar med av- och påfarter som vi snart får vänja oss vid.

Skakig bussresa på första linjen Klagshamn-Limhamn

Klagshamn visade tidigt vägen för att vi har en busslinje till stan.
I dag är det kanske lite av Klagshamns fel att vi inte har buss 4 direkt till Limhamn och stan.
I lördags firades att det var 100 år sedan en busslinje startades mellan Klagshamn-Ängslätt-Limhamn.

Bussen - bild ovan - kallades Romelidönan. Ett namn den fick för att den förde ett väldigt oväsen när den dundrade fram på vägarna.
Bussen hade järnhjul med en slitbana i hårdgummi.
”Bekvämligheter” ombord var träbänkar placerade på längden på flaket och tak över huvudet.
På sidorna fanns gardiner att rulla ner om vädret var dåligt.

Vägarna var en blandning av grus och rester från kalkstensbrytningen.
Bönderna utmed vägen hade ansvar för att sköta sin del av vägsträckningen. Den följde till stor del där Borrebackevägen går i dag.
Rester från kalkstensbrytningen fick de gratis och valde då att lägga den på vägen.
De skarpa stenarna slet fort sönder gummit på järnhjulen. Bussen kunde därför inte rulla fram ljudlöst mellan byarna.

I lördags var det dags för jubileumsturen. Den gamla Romelidönan hade tyvärr inte överlevt.
Malmö Spårvägssällskaps buss Nr 50 (bild t h) hade plockats fram. En Volvo diesel som rullade på 50- och 60-talet. Vid omläggning till högertrafik 1967 byggdes bussen om. Förarplatsen flyttades till vänster sida och den fasta konduktörsplatsen togs bort.

1977 såldes bussen till Kockums, där den fram till 1987 fick rulla i interntrafik. I september det året skänktes den till Spårvägssällskapet.
En stark känsla av nostalgi griper när man kliver in i bussen.
Klassiska skyltar: ”Samtal med föraren är förbjudet under färd” och ”Skym ej sikten för föraren genom främre dörren”.
Låga stolar, runda säten, en kort rygg med en obekväm lutning bakåt.
I bakre delen är några stolar placerade på längden, platser som brukade upptas av sällskap som satt mitt emot varandra och pratade.

Volvon (bild t h) är lite tjurig vid starten från Vårdcentralen i Bunkeflostrand.
Host och ryck.
När den kommer in på Gottorpvägen har den blivit varm och spinner på riktigt behagligt och det känns nästan bekvämare än när dagens 4:a och 6:a kör här.

Genom Vintrie by, gamla och nya delen, Bunkeflo kyrka, Naffentorpsvägen och röran vid ombyggnaden, Klagshamn, Västra Klagstorp och Kvarndala gård, Borrebackevägen, Klagshamnsvägen, förbi Strandhem och Bunkeflostrand igen…
Alla nybyggnader gör att man knappt ens kan ana grusvägarna och åkrar som fanns här en gång.
I Klagshamn byggs det på ena sidan vägen - på den andra ligger de sista åkrarna i stora fält, prydliga raka rader med upphöjningar som verkar vara gjorde för hand och med spår emellan.

Denna nostalgitur kostade 50 kr tur och retur (bild t h). I dag ska enkelbiljetten gå på 16.80 - om man nu inte råkar på dubbelbetalning…
Klagshamn gav oss den första bussförbindelsen.
Och varför kan det då i dag vara Klagshamns fel att vi inte har buss 4 direkt till Limhamn?
Ja, ytterst få vill åka ända till Klagshamn. Därför vänder bussen i Bunkeflostrand.

Zooma in zonerna till en och samma

Busskrånglet med linjerna 4 och 6 fortsätter!
Flera har åkt på dubbel betalning mellan Strandhem och Limhamn!
Jag är en av dem.
Men jag gav mig inte och klagade hos Skånetrafiken.
Inte så mycket för pengarna, utan för att krånglet retar mig!
Fick ett litet sockrat presentkort tillbaka för tre resor som dubbelbetalats!

Varför ska det vara ett sånt strul?
Priset inom Malmö stad är två zoner - 16.80 kr. Malmö och Bunkeflo är två olika zoner så priset blir detsamma.
Logiskt sett tycker jag då att det ska vara EN och samma kostnadszon och att jag bara behöver sätta kortet mot läsaren så är det grönt.
Man jag måste säga till chauffören när jag kliver på vid Strandhem/Naffentorpsvägen vart jag ska. Annars blir det ny betalning vid bussbyte.

Jag råkade ut för det vid en resa till Limhamn. Chauffören vägrade ändra. Han skyllde på fel i automaten. Hårda ord. Dubbel betalning.
Det var där jag klagade hos Skånetrafiken.
Senast hände samma vid ett byte i Bunkeflostrand till 4:an, men då gick chauffören med på att lägga tillbaka pengarna i kortet när jag förklarade att jag precis klivit av 6:an.

Chauffören måste alltså knappa in något i sin apparat.
Ett alldeles onödigt krångel, tycker jag.
Chaufförerna har det ändå tillräckligt tufft med stopp-start och besvärlig trafik. Gnälliga passagerare gör inte jobbet lättare.
De ska därför inte behöva ha extra jobb för att knappa in två zoner när det ändå kostar en och samma summa mellan dem.

Detta zonstrul retar mig!
Malmö stad och några andra myndigheter måste förenkla lite.
Det är samma med posten. Bunkeflo och Strandhem hör till zon Tygelsjö! Därför får vi får post så sent.
Så här får det inte vara med zonerna!

Malmö stad växer! Bunkeflo bör sedan länge vara inkorporerad. Strandhem och alla nybyggen runtom likaså. Och även Klagshamn!
Dags att räkna allt som en och samma zon: Malmö stad.
Men Tygelsjö anser jag ännu ligger lite offside, inte tillhör stans direkta närområde.

FOTNOT: På lördag 26 maj ordnar Bunkeflo gille guidade turer med veteranbussar men anledning av att det är 100 år sedan bussen gick mellan Klagshamn och Limhamn. Bussarna avgår från vårdcentralen i Bunkeflostrand varje jämn timme mellan 10 och 13. Platser kan finnas kvar för de som inte bokat. Pris: 50 kr.