Del 5: Sonja och Alwe Jönssons Strandhem

 

Alwe: 1988 fattade Strandhems styrelse ett beslut om ett helt nytt avloppssystem. De gamla hälsovådliga eternitrören hade tjänat ut. Efter allt utsläpp av spillvatten via stenkistorna hade marken blivit försurad. Även små asbestrester kunde spolas ut med vattnet och rören kunde vara en hälsofara.

Frågan hade varit uppe flera gånger tidigare, men lagts ner, främst av kostnadsskäl.

Sonja: Det var många äldre som bodde här och de tyckte det var för dyrt och besvärligt.

Men yngre människor har flyttat hit med friska idéer och annorlunda syn på saker. Även yngre och driftigare människor hade kommit in i styrelsen mer än den för all del duktige Herman Larsson.

Gunnar Sträng

Det är inte utan att man gör jämförelser med årsmöten genom åren. På 50-talet kunde det tjafsas i timmar om några öres höjningar per kvm av årsavgiften. Men det blev alltid som Herman Larsson deklarerade. Det var nästan ingen som vågade motsätta sig hans vilja.

En viss likhet fanns med Gunnar Sträng. Man ska också ha i minnet att de ekonomiska förutsättningarna på 50-talet var helt annorlunda. Man hade inte så mycket kontanter att röra sig med.

Numera klubbas dyra förbättringar igenom på nolltid, utan någon envåldshärskare.

Herman Larsson, som varit van att bestämma själv, hade väl lite svårt att acceptera allt det nya. På ett årsmöte reste hans sig, eldröd i ansiktet av ilska, och sa med hög röst:

- Vem FAAN är det som bestämt att vi ska sälja den tomten?

(Det var en bit allmänning som blivit över när de kollektiva utedassen togs bort.) Den hade styckats av till en tomt och sålts med god förtjänst för föreningen.

De flesta tyckte väl att det var ett bra klipp. Dock tydligen inte Herman Larsson.

Men en styrelseledamot som var ordförande då, reste sig upp. Han pekade på sig själv och sa:

- Jo, det är jag!

Herman blev tydligen så paff att detta ärliga och redbara besked, att han satte sig ner tyst och beskedligt och yttrade sig inte vidare.

Alwe: Kostnaden nu skulle vara 25 000 kronor och för det fick man vatten och avloppsrör dragna fram till tomtgränsen. Skanska utförde jobbet.

En skyddsvall byggdes mot norr, väster och söder av den uppgrävda jorden. Vallen skulle skydda området mot översvämningar från havet.

Installationen till huset fick var och en själv göra. Vi kände en rörläggare och hos Lantmännen i Tygelsjö köptes vad som behövdes.

En liten grävmaskin tog en timmes tid att gräva till en meters djup för rören från tomtgränsen fram till huset. Alla gångar var uppgrävda och bara Skanskas arbetsfordon fick köra inne i området.

Nästan varje vardag cyklade jag ut och arbetade. Det blev många cykelturer och arbetstimmar den vintern och jag minskade 10 kg i vikt.

På våren 1989 hade vi ett jättefint badrum med klinkers på golvet, kakel på väggar, dusch, wc och tvättmaskin. Allt kostade cirka 50 000 kronor.

NÄSTA: Så ordnade Herman ny badbrygga.

Del 4: Sonja och Alwe Jönssons Strandhem

 

Härligt när ljuset
flödade både inne och ute

Alwe: Vår granne vid E-gången kom en dag 1960 och frågade om vi var intresserade av el i området. Det var mycket bråttom, han ville ha svar nästa dag.

Hans bror hade varit med om att installera en ny transformator vid Klagshamnsvägen. Den var inte fullt utnyttjad.

Av brodern fick han tipset att en hus utmed Strandhemvägen och ner till F-gången och en bit in i

området kunde få el. Vi antog förslaget, men tyckte att om en del av området kunde få el, så borde hela området få det.

Vi tog kontakt med styrelsen som var mycket intresserad. Så rullade frågan igång om elström på Strandhem. 

På sensommaren 1961 var det klart. Det var härligt när ljuset flödade både inne och ute. Nu var fotogenlampornas tid förbi.

För att förbilliga installationen lades elkabeln mellan tomterna och varje tomt skulle gräva sin egen grop.

När projektet var klart blev uthuset nästa uppdrag. När plintarna var satta reste grannen och jag på en lördag och söndag ett uthus på nästan 12 kvm. Det blev snickarrum, gästrum med våningssäng och ett utedass.

Dasstunnan fick vi tömma själva. En grop grävdes och där tömdes tunnorna med en del vatten. Allt täcktes med ett lager jord.

Bunkeflo kommun blev sen ålagd att ordna med kommunal tömning i hela byn. På kort tid ordnades veckotömning. Det var skönt att bli av med "skitjobbet".

Ett nyårslöfte var att isolera vinden i huvudstugan med Rockwool. Redan på nyårsdagen var jag igång med det. Isoleringen lades ut, täcktes med bräder så det blev ett golv. Nästa projekt var att isolera ytterväggarna. Det gjordes inifrån. Innerväggar plockades ner, isolering stoppades in och väggarna kläddes med spånplattor. De utanpåliggande elledningarna av kulotyp hade börjat rosta. Nya ledningar lades inne i väggen.

Köket renoverades sen med helt ny inredning. En våningssäng togs bort och där placerades en nya köksbänken. Ett fönster togs också upp och vi fick in mera ljus.

Vi tyckte vardagsrummet var för litet. Om vi byggde till i vinkel kunde vi få ett större vardagsrum. Med snickarhjälp gjordes bygget.
Det ena ger det andra. Tankar kom på en utbyggnad på baksidan. Här skulle utrymmet vara 4,5 meter från närmaste hus till tomtgränsen. Vi hade sex meter från vårt hus och kunde alltså bygga till 1.5 meter. Det skulle bli sovrum, tambur och toalettrum.

När inredningen var klar skulle dasset tas in i huset. Nu skaffade vi en toalettstol med ett plastspann i vilken vi lade en plastsäck för uppsamling av latrinet. I spannen hällde vi en kemisk vätska som skulle ta bort lukt.

På tömningsdagen flyttade jag över plastsäcken till renhållningsverkets tunna.

Det fungerade tills vi en dag fick besök av en dam från hälsovårdsnämnden. "Så här får ni inte ha det" sa hon. "Ni får inte själv flytta säcken ut till tunnan. Det ska renhållningsgubbarna göra. Dessutom är säcken ett större problem vid vidare hantering av latrinet."
Vi skaffade nu en mulltoa, som enligt reklamen skulle vara jättebra, luktfri och omvandla till gödsel. Vad reklamen inte sa att det krävdes mycket arbete och omständigt att tömma. Vi hade den kvar tills vi fick nytt avlopp och vattentoa.

NÄSTA: Nytt avlopp och strider på årsmöten.

Del 3: Sonja och Alwe Jönssons Strandhem

För fyra månadslöner
fick vi en liten stuga
Alwe: Sommaren 1949 började jag att gräva upp tomten för att kunna så gräs. Men det behövdes mera matjord. Det kunde hämtas gratis på Hököpinge sockerbruk.

Med stadsbudsbil hämtade vi fem rejäla lass. Efter mycket slit fick vi ut allt till Strandhem.

Under hösten var tomten klar och vi kunde så gräsfrö.

Sommaren 1950 hade vi en fin gräsmatta och en blomsterrabatt längs gången.

Nu var det dags för en ny stuga. Man fick bygga högst 30 kvm. Ritningen godkändes av Strandhems styrelse och byggnadsnämnden i Bunkeflo. Handläggning tog ett år!

Sonja: Det lilla huset bestod av en liten kokvrå, ett vardagsrum, ett sovrum med våningssängar, en liten tambur och två garderober. Materialet till huset gick på 1 800 kr, vilket motsvarade fyra månadslöner på den tiden. Två snickare som hjälp kostade 500 kr.

Något avlopp hade vi inte. Diskvatten och dylikt kastades helt enkelt ut på tomten.

Alwe: På sommaren 1952 grävdes gångarna upp och på cirka 60 cm djup drogs det vattenledningar i eternit och vi fick stadens vatten på sommaren. Det var avstängt på vintern.

Många hade önskat kommunalt vatten. Det fanns en del s-märkta ledamöter i kommunalfullmäktige som hade stugor på Strandhem.

De begärde och fick brandsyn av området. Resultatet blev att det krävdes fyra djupa brandbrunnar. Brunnarnas storlek och djup kunde bli farliga för djur och människor. Brandchefen Sönnerberg rekommenderade därför kommunalt vatten och brandposter på ett antal platser. Vatten fick vi, men några brandposter kom aldrig upp. 

Det mesta går att ordna, bara man har de rätta kanalerna.

Inläggningen i huset gjordes med polyetylenrör. Det blev en kran i köket, en i dasset och en utomhus. Ett avlopp ordnades med ett rör från vasken till en rensbrunn och därifrån till en grävd grop som fylldes med stora stenar och som sen täcktes med plåt och ett lager matjord. Detta kallades stenkista och fungerade mycket bra fram till 1989 när vi fick kommunalt avlopp.

Det gick undan när snickarna arbetade med stugan. På två lördagar och söndagar hade de hus, ytterväggar, dörrar, fönster och tjärpapp på. Innerväggar och trossbotten kom från stora trälådor som ett glasmästeri sålde sedan de fått glas i dem. Lådorna plockades isär och spikades upp.

Inbrott - håll koll på husen!

Nu har ett hus på Strandhem drabbats av inbrott! 
I onsdags kväll vid 18-18.30 gick tjuvar in genom att krossa en glasruta på baksidan i ett hus på Cyklamenvägen.
Ingen var hemma.
När ägaren senare kom hem var allt mindre stöldbegärligt borta:
Smycken, iPhone, iPad, pengar, presentkort, Playstation, klockor.

En inbrottsvåg verkar gå i Bunkeflostrand. Några hus har drabbats senaste dagarna. Tecken pekar mot att någon liga håller på.

Ta en koll i vårt område och vid sommarboendes hus. Notera personer och bilar som verkar främmande.

Del 2: Sonja och Alwe Jönssons Strandhem

*Detta är andra avsnittet. Det första var infört i november.

Så fixade många
insynsskyddad uteplats

Alwe: Tomten i F-gången ägdes av konsertmästare Hölén som spelade i Malmö symfoniorkester. Han använde huset som fiskestuga och hade sina redskap där.

Inte samma som på tomten

Sonja: Grannen hade tillstånd att ha sitt utedass på tomten. Nu fick han ta bort det - det blev han mycket sur för - och Hölén tog bort sina fiskegrejer och nu hade vi huset för oss själva.

Alwe: Hölén begärde 700 kr för allt, men jag prutade ner till 550 kr. Det skulle betalas av på tio år.
Från tomten kunde vi se havet och båtarna som gick där ute, trafiken på Klagshamnsvägen kunde vi också se. Växtligheten hade inte kommit igång riktigt.
Sonja: Jag kan ännu minnas den lycka jag kände över detta vårt första alldeles egna hus som ju egentligen bara var en liten bod.
Vi satte ute en säng där, ett litet bord och någon stol. Jag sydde rödrutiga gardiner och ett likadant överkast. Det blev riktigt hemtrevligt där.

Bastmattor - ej samma som i texten.

Alwe köpte några bastmattor, sådana som trädgårdsmästarna brukar använda. Mattorna spikade upp på läktar och sattes i vinkel till den lilla boden - och vips hade vi en insynsskyddad uteplats.
Idén med bastmattor togs upp och det dröjde inte länge förrän var och vartannat hus hade sådana insynsskydd på Strandhem.
På en marknad köpte vi in trädgårdsmöbler, soffa, stolar, bord och dom hängde med i många år. Av mamma fick vi utrangerad porslin, någon panna och ett gammal fotogenkök. Trädgårdsredskap köptes in.
Oj, vad roligt vi hade den där första sommaren!

NÄSTA: Så ordnades kommunalt vatten