Del 5: Sonja och Alwe Jönssons Strandhem

 

Alwe: 1988 fattade Strandhems styrelse ett beslut om ett helt nytt avloppssystem. De gamla hälsovådliga eternitrören hade tjänat ut. Efter allt utsläpp av spillvatten via stenkistorna hade marken blivit försurad. Även små asbestrester kunde spolas ut med vattnet och rören kunde vara en hälsofara.

Frågan hade varit uppe flera gånger tidigare, men lagts ner, främst av kostnadsskäl.

Sonja: Det var många äldre som bodde här och de tyckte det var för dyrt och besvärligt.

Men yngre människor har flyttat hit med friska idéer och annorlunda syn på saker. Även yngre och driftigare människor hade kommit in i styrelsen mer än den för all del duktige Herman Larsson.

Gunnar Sträng

Det är inte utan att man gör jämförelser med årsmöten genom åren. På 50-talet kunde det tjafsas i timmar om några öres höjningar per kvm av årsavgiften. Men det blev alltid som Herman Larsson deklarerade. Det var nästan ingen som vågade motsätta sig hans vilja.

En viss likhet fanns med Gunnar Sträng. Man ska också ha i minnet att de ekonomiska förutsättningarna på 50-talet var helt annorlunda. Man hade inte så mycket kontanter att röra sig med.

Numera klubbas dyra förbättringar igenom på nolltid, utan någon envåldshärskare.

Herman Larsson, som varit van att bestämma själv, hade väl lite svårt att acceptera allt det nya. På ett årsmöte reste hans sig, eldröd i ansiktet av ilska, och sa med hög röst:

- Vem FAAN är det som bestämt att vi ska sälja den tomten?

(Det var en bit allmänning som blivit över när de kollektiva utedassen togs bort.) Den hade styckats av till en tomt och sålts med god förtjänst för föreningen.

De flesta tyckte väl att det var ett bra klipp. Dock tydligen inte Herman Larsson.

Men en styrelseledamot som var ordförande då, reste sig upp. Han pekade på sig själv och sa:

- Jo, det är jag!

Herman blev tydligen så paff att detta ärliga och redbara besked, att han satte sig ner tyst och beskedligt och yttrade sig inte vidare.

Alwe: Kostnaden nu skulle vara 25 000 kronor och för det fick man vatten och avloppsrör dragna fram till tomtgränsen. Skanska utförde jobbet.

En skyddsvall byggdes mot norr, väster och söder av den uppgrävda jorden. Vallen skulle skydda området mot översvämningar från havet.

Installationen till huset fick var och en själv göra. Vi kände en rörläggare och hos Lantmännen i Tygelsjö köptes vad som behövdes.

En liten grävmaskin tog en timmes tid att gräva till en meters djup för rören från tomtgränsen fram till huset. Alla gångar var uppgrävda och bara Skanskas arbetsfordon fick köra inne i området.

Nästan varje vardag cyklade jag ut och arbetade. Det blev många cykelturer och arbetstimmar den vintern och jag minskade 10 kg i vikt.

På våren 1989 hade vi ett jättefint badrum med klinkers på golvet, kakel på väggar, dusch, wc och tvättmaskin. Allt kostade cirka 50 000 kronor.

NÄSTA: Så ordnade Herman ny badbrygga.